Livsmedelsaromerna är ämnen som vanligen inte konsumeras som sådana utan som tillförs ett livsmedel för att ge eller förändra livsmedlets lukt eller smak. Aromerna har framställts eller består av följande ämneskategorier: aromämnen, aromberedningar, värmereaktionsaromer, rökaromer, aromprekursorer eller andra aromer eller blandningar av dessa.
Livsmedelsföretagaren skall identifiera och hantera de krav som livsmedelslagstiftningen ställer på dessa ämnen och på användningen av dessa ämnen. Säkerställandet av överensstämmelsen med bestämmelserna skall utgöra en del av företagarens egenkontroll.
Aromerna anges i livsmedlets ingrediensförteckning med ordet ”arom(er)” eller en mer specifik beteckning eller beskrivning av ämnet. Ammoniumkloriden som använts i salmiaksötsaker kan till exempel märkas ut med orden ”arom”, ”ammoniumklorid” eller ”arom (ammoniumklorid)”. Ett undantag till detta är koffein och kinin som använts som aromer och som alltid ska märkas ut med sin egen beteckning direkt efter ordet ”arom(er)”, såsom arom (koffein). Rökaromer skall anges med ordet ”rökarom(er)”.
Hur aromernas säkerhet bedöms
Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet EFSA har bedömt säkerheten hos de i EU tillåtna aromämnena (cirka 2500 ämnen) och rökaromerna (10 produkter). Härnäst kommer EFSA att bedöma säkerheten hos värmereaktionsaromer, aromberedningar, aromprekursorer och råvaror som härstammar från annat än livsmedel jämte andra aromer i samma kategori.
Om en arom bedöms vara säker, kan den godkännas i förteckningen över aromer som är tillåtna i EU. Exakta villkor för användningen av aromer fastställs i lagstiftningen om aromer.