Kumarin är en aromatisk förening som av naturen förekommer i många växter. I livsmedel är den huvudsakliga kumarinkällan kanel, men kumarin förekommer i betydligt mindre mängder i bland annat blåbär, grönt te och endivsallat.
Den kanel som säljs i Finland och på annat håll i Europa är huvudsakligen kassiakanel (Cinnamomum cassia, Cinnamomum aromaticum eller Cinnamomum burmannii) som innehåller kumarin, vanligen 2-3 mg/g. I den sällsyntare och dyrare ceylonkanelen (Cinnamomum zeylanicum) är kumarinhalterna betydligt lägre.
Kumarin är ett leverskadande (levertoxiskt) ämne. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet EFSA fastställde år 2004 det tolerabla dagliga intaget av kumarin till 0,1 mg per kg kroppsvikt (för en person på 50 kg således 5 mg kumarin ≈ 1 ts kanel). År 2008 uppdaterade EFSA sin utvärdering och konstaterade att det inte är oroväckande med tanke på säkerheten även om kumarinintaget i en till två veckors tid vore 0,3 mg per kg kroppsvikt och dygn.
Regelbundet intag av kanel är inte att rekommendera. Särskilt små barn borde inte dagligen äta flera produkter som innehåller kanel.