1 Inledning

Med spårbarhet av livsmedel avses möjligheten att spåra ett livsmedel, ett djur som används i livsmedelsproduktion eller en ingrediens i alla produktions-, bearbetnings- och distributionsled. Lagstiftningen om livsmedelsspårbarhet är uppdelad i flera olika förordningar och särskilda spårbarhetskrav för vissa livsmedelsgrupper har fastställts separat.

Spårbarhet är en central faktor för att säkerställa livsmedelssäkerheten. Erfarenheter och tidigare livsmedelskriser har visat att förmågan att spåra livsmedel genom hela produktions- och distributionskedjan är avgörande för att skydda konsumenternas hälsa och säkerställa både konsumenternas och aktörernas intressen. Hantering av spårbarhetsuppgifter i hela livsmedelskedjan möjliggör:

• riktade tillbakadraganden och återkallelser från marknaden, vilket minskar störningar i krissituationer
• tillräcklig informationsöverföring till branschen och myndigheter
• att konsumenterna får exakt information om livsmedel, vilket främjar förtroendet.

Utöver att spårbarhet är en viktig del av livsmedelssäkerheten, främjar den även jämlikhet mellan aktörer i handeln.

Syftet med denna anvisning är att fungera som en sammanställning och tolkning av spårbarhetskraven i livsmedelslagstiftningen samt som en tillsynsanvisning. Den är avsedd för både myndigheter och aktörer inom livsmedelsbranschen.

Anvisningen innehåller både direkta citat från lagstiftningen (kursiverade) och tolkningar av hur lagstiftningen bör tillämpas enligt Livsmedelsverkets syn.

• Livsmedelsverkets anvisning om obligatoriskt märkningssystem för nötkött finns i dokumentet https://www.ruokavirasto.fi/globalassets/tietoa-meista/asiointi/oppaat-ja-lomakkeet/yritykset/elintarvikeala/laitokset/liha/16024_1_sv__2_.pdf
• Särskilda krav för fiskeriprodukter behandlas i https://www.ruokavirasto.fi/sv/livsmedel3/guider/handbok-om-fiskeriprodukter/handbok-om-fiskeriprodukter/ Dessa inkluderar:
  • Spårbarhet av fiskeriprodukter i enlighet med EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP).
  • Skyldighet för fiskeriprodukter som omfattas av leveransrestriktioner att skriftligen informera mottagaren om eventuella särskilda villkor som rör utsläppandet på marknaden av livsmedlet (dioxinundantag, PAH-undantag, nationellt undantag från frysbehandling).
• Övervakningen av särskilda salmonellagarantier behandlas i https://www.ruokavirasto.fi/sv/livsmedel3/guider/ohje-salmonellaerityistakuuvaatimuksista/anvisning-gallande-de-sarskilda-salmonellagarantierna/
• Övervakningen av spårbarhet för ekologiska livsmedel behandlas i Livsmedelsverkets anvisning Villkor för ekologisk produktion, Anvisning: 819/04.02.00.01/2022, avsnitt https://www.ruokavirasto.fi/sv/foretag/guider/villkor-for-livsmedelsproduktion/villkor-for-livsmedelsproduktion/#id-11-ekologiska-livsmedel.

Länkar till alla Livsmedelsverkets anvisningar för livsmedelsbranschen: https://www.ruokavirasto.fi/sv/livsmedel3/livsmedelsbranschen/anvisningar-och-lagstiftning/

Bindande verkan av anvisningen

Myndigheternas verksamhet ska baseras på lagstadgad behörighet och följa lagstiftningens krav. Myndighetsanvisningar är inte juridiskt bindande för andra myndigheter eller aktörer. I sista hand är det domstolen som avgör frågor om tillämpning av lagstiftningen.

2 Definitioner

Referens till författning anges om definitionen är direkt från en författning. Författningstexten är kursiverad.

”Agenturverksamhet”
Agenturverksamhet, dvs. förmedlingshandel omfattar sådana enheter som verkar som förmedlare mellan köpare och försäljare eller som deltar i affärsverksamhet på uppdragsgivarens vägnar och för hans räkning. Uppdragsgivaren kan vara utländsk eller inhemsk, privatperson eller företag. Förmedlaren köper inte handelsvarorna för egen räkning. Agenturverksamhet omfattar också råvarubörser och förmedlingshandel på internet samt auktionister som handlar med sågat virke, fisk, pälsvaror, blommor o.d. Gruppen omfattar också realiseringscentraler. (https://stat.fi/sv/luokitukset/toimiala/toimiala_1_20080101/code/461)

”Dokument”
Avser ett kommersiellt dokument som gäller ett livsmedel, såsom ett transportdokument, samt andra dokument, exempelvis sådana som uppkommer inom egenkontrollen eller inspelningar. Dokumentet kan även vara i elektronisk form. Det centrala är informationen, inte dokumentets modell eller format.

”Livsmedelsparti”
livsmedelsparti avser ett antal försäljningsenheter av ett livsmedel som har tillverkats, beretts eller förpackats under praktiskt taget samma förhållanden (Jord- och skogsbruksministeriets förordning om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenter 834/2014 (nedanstående JSMf 834/2014)  3 § 4 mom.) Observera att partiet är tillverkat av samma råvaror och under samma produktionsförhållanden, och att partiet får omfatta högst en dags produktion.

”Partibeteckning”

• Partibeteckningen och dess form regleras i JSMf 834/2014 5 §. Partibeteckningen är en märkning som gör det möjligt att identifiera det parti som ett livsmedel tillhör. Märkningen ska föregås av bokstaven ”L”, om den inte tydligt skiljer sig från andra märkningar.
• Obs: Förordningen 834/2014 tillämpas på alla livsmedel som är avsedda för slutkonsumenter, inklusive livsmedel som storhushåll levererar, samt på livsmedel som är avsedda för storhushåll om inte något annat särskilt föreskrivs i förordningen. (JSMf 834/2014 2 §)
• I stället för L-märkning  kan man använda termer som anknyter till hållbarhetstiden, till exempel ”bäst före” och ett datum eller ”sista användningstidpunkt” eller ”sista användningsdag” och ett datum, förutsatt att man uppger åtminstone dagen och månaden uttryckligen i denna ordning. (JSMf 834/2014 5 §)
• Om livsmedlet inte är förpackat, ska koden för livsmedelspartiet och vid behov bokstaven ”L” anges på transportförpackningen, transportkärlet eller transportlådan eller, om sådana saknas, i de relevanta handelsdokumenten. (JSMf 834/2014 5 §)

”Livsmedel”
Avser livsmedel alla ämnen eller produkter, oberoende av om de är bearbetade, delvis bearbetade eller obearbetade, som är avsedda att eller rimligen kan förväntas att förtäras av människor.
(Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002, artikel 2)

”Spårbarhet”
möjlighet att spåra och följa livsmedel, foder, livsmedelsproducerande djur eller ämnen som är avsedda att eller kan förväntas ingå i ett livsmedel eller ett foder genom alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan. (EG 178/2002, artikel 3 punkt 15)

”Livsmedelsinformation”
information om ett livsmedel som görs tillgänglig för slutkonsumenterna genom en etikett, annat åtföljande material eller andra metoder, inklusive moderna tekniska verktyg eller muntlig kommunikation.
(EU 1169/2011, artikel 2 a)

”Etikett”
varje påskrift, märke, illustration eller annan beskrivning som återges i skrift, tryck, stencil, prägling, relief eller stämpel på en förpackning eller behållare som innehåller livsmedel eller som fästs på dessa.
(EU 1169/2011, artikel 2 i)

”Spårbarhetssystem”
Avser de planerade och systematiska förfaranden som en aktör tillämpar för att hantera information om mottagna, ägda, innehavda och levererade livsmedel enligt gällande bestämmelser. Det centrala är att säkerställa tillgång till information och kopplingen mellan informationen och livsmedelspartiet samt förmågan att följa det fysiska flödet av livsmedel.

”Märkning”
avser ord, uppgift, varumärke, märkesnamn, illustration eller symbol som gäller ett livsmedel och anbringas på förpackning, dokument, meddelande, etikett, ring eller krage som medföljer eller avser sådant livsmedel.
(EU 1169/2011, artikel 2 j)

”Föra bok”
Avser alla åtgärder som gäller hantering av spårbarhetsuppgifter, såsom dokument, dokumentation, mellananteckningar i produktionen, avdelningsspecifika anteckningar och dokument, följesedlar, elektronisk informationshantering osv.

”Fraktsedel”
Är ett bevis på transportbeställning och transportavtal. Fraktsedeln kan vara elektronisk. Inrikes fraktsedlar i Finland innehåller vanligtvis inte detaljerad information om leveransens innehåll (t.ex. livsmedlens namn), eftersom transportören inte förväntas veta exakt vad transporten innehåller. Internationella vägtransporter enligt CMR-konventionen innehåller ofta spårbarhetsuppgifter med den noggrannhet som krävs enligt bestämmelserna. Spårbarhetsuppgifter kan även ingå i andra dokument, såsom faktura bifogad till CMR.

”Leveransparti”
Avser en förhandsdefinierad partistorlek per livsmedelsnamn. Se även ”leverans”.

”Leverans”
Avser leverans av en livsmedelsbeställning till beställaren. Leveransen kan innehålla en eller flera livsmedelsnamn. Se även ”leveransparti”.

”Sändning”
Avser samma som leverans. Se även ”leverans” och ”leveransparti”.

”Identifieringsuppgift”
Avser exempelvis en uppgift som medföljer ett oförpackat livsmedel och som gör det möjligt att tydligt och utan tolkningssvårigheter koppla livsmedlet till dess spårbarhetsuppgifter.
Livsmedel och foder som släpps eller sannolikt kommer att släppas ut på marknaden inom gemenskapen skall vara lämpligt märkta eller identifierade för att underlätta spårbarheten med hjälp av tillämplig dokumentation eller information enligt tillämpliga krav i mer specifika bestämmelser.
(EG 178/2002, artikel 18 punkt 4) Se även ”avses med markering”

3 Spårbarhetskrav för alla livsmedel

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 om allmänna principer och krav i livsmedelslagstiftningen, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (nedan EG 178/2002), artikel 18, fastställer de allmänna principerna för spårbarhet:

1. Livsmedel, foder, livsmedelsproducerande djur och alla andra ämnensom är avsedda för eller kan antas ingå i ett livsmedel eller ett foder skall kunna spåras på alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan.
2. Livsmedels- och foderföretagarna skall kunna ange alla personer från vilka de har erhållit ett livsmedel, ett foder, ett livsmedelsproducerande djur eller ett ämne som är avsett för eller som kan antas ingå i ett livsmedel eller ett foder. I detta syfte skall livsmedels- och foderföretagarna ha system och förfaranden för att på begäran kunna lämna denna information till behöriga myndigheter.
3. Livsmedels- och foderföretagarna är skyldiga att ha system och förfaranden för att kunna identifiera de andra företag som har erhållit deras produkter. Denna information skall göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna på begäran.
4. Livsmedel och foder som släpps eller sannolikt kommer att släppas ut på marknaden inom gemenskapen skall vara lämpligt märkta eller identifierade för att underlätta spårbarheten med hjälp av tillämplig dokumentation eller information enligt tillämpliga krav i mer specifika bestämmelser.

Artikel 3 punkt 15 i samma förordning definierar spårbarhet:
 ”spårbarhet” möjlighet att spåra och följa livsmedel, foder, livsmedelsproducerande djur eller ämnen som är avsedda att eller kan förväntas ingå i ett livsmedel eller ett foder genom alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan.

Livsmedelslagen (297/2021), § 14, föreskriver om spårbarhet:
I fråga om livsmedel, djur som används för livsmedelsproduktion och livsmedelskontaktmaterial ska den spårbarhetsinformation som krävs enligt livsmedelsbestämmelserna lämnas till mottagaren.

Enligt § 15 i livsmedelslagen:
En livsmedelsföretagare och en kontaktmaterialföretagare ska ha ett system för att identifiera och hantera faror i samband med sin verksamhet och säkerställa att verksamheten uppfyller de krav som ställs i livsmedelsbestämmelserna. Företagaren ska dokumentera resultatet av egenkontrollen med tillräcklig precision.

Hantering av livsmedelsspårbarhet är en central del av aktörens egenkontroll.

Spårbarheten för en aktörs livsmedel ska vara systematiskt planerad och genomförd enligt planen. Dessutom ska information om livsmedel beaktas i den mån den är kopplad till spårbarhetsuppgifter. Även särskild lagstiftning ska beaktas.

Beskrivningen av spårbarhetshanteringen för registrerad livsmedelsverksamhet och godkänd livsmedelslokal ska alltid finnas i skriftlig form. Den behöver dock inte vara ett enskilt dokument – aktören kan själv välja det mest ändamålsenliga sättet att beskriva spårbarheten och spårbarhetssystemet.

Spårbarhet gäller alla aktörer inom livsmedelsbranschen

Spårbarhetsbestämmelserna gäller alla aktörer inom livsmedelsbranschen. Enskilda konsumenter omfattas inte av spårbarhetsreglerna.

Bestämmelserna tillämpas på alla produktions-, bearbetnings- och distributionsled för livsmedel – inklusive:

• livsmedel som tillverkas i hemmet för kommersiellt syfte
• distansförsäljning
• förmedlingsverksamhet (t.ex. importörer och agenter)
  • även när företaget som säljer eller förmedlar livsmedel inte fysiskt innehar livsmedlet i något skede av distributions- eller leveranskedjan.

Det är alltså inte avgörande om livsmedlet fysiskt är i aktörens besittning. Därför ska uttrycket ”leverera livsmedel” inte tolkas som enbart fysisk leverans. Leverans avser även överföring av ägande eller kontroll. Vid tillämpning av spårbarhetsbestämmelserna ska även förmedlare betraktas som leverantörer, oavsett om varorna fysiskt är i deras besittning – detta tillvägagångssätt är nödvändigt för att säkerställa tillräcklig spårbarhet i livsmedelsnätverket.

4 Spårbarhet som praktisk åtgärd

Enligt artikel 18 i förordning (EG) nr 178/2002 ska livsmedelsföretagare kunna identifiera den aktör som har levererat livsmedlet, dvs. kunna spåra leverantören ett steg bakåt. Samtidigt ska aktörerna ha system och förfaranden som gör det möjligt att identifiera den aktör som produkten levereras till, dvs. kunna spåra mottagaren ett steg framåt. Förordningen (EG) nr 178/2002 definierar inte exakt vilka uppgifter om livsmedel som livsmedelsföretagare ska bevara och överlämna till mottagaren, men enligt livsmedelslagen ska I fråga om livsmedel, djur som används för livsmedelsproduktion och livsmedelskontaktmaterial ska den spårbarhetsinformation som krävs enligt livsmedelsbestämmelserna lämnas till mottagaren. För att uppfylla dessa krav betraktas följande som tillräckliga spårbarhetsuppgifter enligt Livsmedelsverkets tolkning:

• leverantörens namn och adress
• mottagarens namn och adress
• namn på eller annan identifiering av levererade/mottagna livsmedel, så att livsmedlet med tillräcklig noggrannhet kan kopplas till dess spårbarhetsuppgifter och benämning även efter användning
• avsändningsdatum
• mängd av livsmedlet (t.ex. kg, liter eller styck)

Ovanstående uppgifter ska överlämnas till mottagaren i samband med livsmedelssändningen. ”I samband med” betyder inte att uppgifterna måste fysiskt följa med livsmedlet – de kan överlämnas elektroniskt eller som separat pappersdokument. Uppgifterna ska dock vara tillgängliga för aktören vid mottagandet av livsmedlet. Både avsändaren och mottagaren ska bevara dessa uppgifter som en del av sitt spårbarhetssystem. Se även punkt 4.7. Bevaringstid för spårbarhetsuppgifter

 Livsmedels- och foderföretagare på alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan skall i de företag de har ansvar för se till att livsmedel och foder uppfyller de krav i livsmedelslagstiftningen som är tillämpliga för deras verksamhet och skall kontrollera att dessa krav uppfylls.
(EG 178/2002, artikel 17 punkt 1)

4.1 Ett steg bakåt

Livsmedelsföretagaren är skyldig att identifiera juridiska personer från vilka den tar emot produktionsdjur, livsmedel och/eller råvaror. I praktiken innebär detta att mottagaren ska få leverantörens namn och adress i samband med leveransen (som en del av spårbarhetsuppgifterna).

När en livsmedelsföretagare tar emot en livsmedelssändning är det dess ansvar att säkerställa att alla föreskrivna spårbarhetsuppgifter erhålls och att dessa kan kopplas till de mottagna livsmedlen. Varje aktör ansvarar för sin egen verksamhet och att den uppfyller lagkraven. Avsaknad av spårbarhetsuppgifter kan inte motiveras med att leverantören inte har lämnat dem.

Mottagaren ska bevara spårbarhetsuppgifterna som en del av sitt spårbarhetssystem så att de är lätt tillgängliga för aktören själv och att behöriga myndigheter får tillgång till dem utan onödig fördröjning.

4.2 Intern spårbarhet

Livsmedelsföretagare är inte enligt allmänna bestämmelser skyldiga att fastställa en exakt partibunden koppling, dvs. intern spårbarhet, mellan mottagna och levererade livsmedel. Även i mellanled i produktion och tillverkning ska livsmedlet vara identifierbart och exempelvis under mellanlagring märkt så att det kan kopplas till lagstadgade uppgifter – exakt partibunden koppling krävs dock inte.

Vid kontrollerad överföring till tillverkningsutrustning (t.ex. uppvägd mängd mjöl, kött, fiskmassa, äggmassa osv.) krävs ingen märkning. Företagare är inte skyldiga att dokumentera hur partier internt fördelas eller kombineras till nya produkter eller partier.

Om inga särskilda krav har fastställts (se kapitel 6), definierar aktören i sin egenkontroll med vilken noggrannhet mottagna råvaror och färdiga produkter kopplas till varandra – med hänsyn till eventuella behov av återkallelser.

Det är aktörens ansvar att bedöma och definiera i egenkontrollen hur noggrant råvaror ska kunna kopplas till levererade produkter vid t.ex. misstänkt matförgiftning eller återkallelse.

Ju mer exakt det interna spårbarhetssystemet är, desto lättare är det för aktören att genomföra riktade och precisa tillbakadraganden. Snabb och exakt tillbakadragning sparar tid och minskar störningar och kostnader, vilket i sin tur stärker konsumenternas förtroende.

Beslut om införande och detaljeringsgrad av ett internt spårbarhetssystem bör dock lämnas till aktören själv, med hänsyn till särskild lagstiftning samt verksamhetens art och omfattning.

Särskilda bestämmelser som ställer högre krav än den allmänna livsmedelsförordningen på partibunden spårbarhet i intern hantering är:

• Obligatoriskt märkningssystem för nötkött
• Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1337/2013 om ursprungsmärkning av färskt, kylt eller fryst kött av svin, får, get och fjäderfä
• Spårbarhetskrav för groddar och frön avsedda för groddning
• Ekologiska bestämmelser
• Spårbarhet per parti enligt EU:s gemensamma fiskeripolitik (CFP)

Dessa krav behandlas i kapitel 6 och ska beaktas i aktörens interna spårbarhetssystem. Se även punkt 1.

4.3 Ett steg framåt

Livsmedelsföretagaren ska identifiera de aktörer (juridiska personer) till vilka den levererar livsmedel. I praktiken innebär detta att leverantören ska inkludera mottagarens namn och adress i spårbarhetsuppgifterna.

Företagaren som skickar livsmedlet ska säkerställa att mottagaren får spårbarhetsuppgifterna (se punkt 3) senast vid överlämnandet. Leverantören ska bevara uppgifterna om leveranser som en del av sitt spårbarhetssystem så att de är lätt tillgängliga för aktören själv och att behöriga myndigheter får tillgång till dem utan onödig fördröjning.

4.4 Läsbarhet och begriplighet av innehavd och överlämnad information

Förordning (EG) nr 178/2002 föreskriver att Livsmedel och foder som släpps eller sannolikt kommer att släppas ut på marknaden inom gemenskapen skall vara lämpligt märkta eller identifierade för att underlätta spårbarheten med hjälp av tillämplig dokumentation eller information enligt tillämpliga krav i mer specifika bestämmelser. Spårbarhetsuppgifter som överlämnas från en aktör till en annan ska vara i en form som gör dem lätt tolkbara för både mottagaren och tillsynsmyndigheten. Uppgifterna ska vara lätt och systematiskt tillgängliga.

Livsmedelsverkets tolkning och rekommendation är att all egenkontrollinformation (inklusive spårbarhetsuppgifter) ska presenteras för tillsynsmyndigheten på finska, svenska eller engelska. Om aktören har bevarat uppgifterna på ett annat språk än något av dessa tre, ska aktören på egen bekostnad vid behov översätta eller låta översätta de uppgifter som tillsynsmyndigheten kräver till finska, svenska eller engelska.

Spårbarhetsuppgifterna och uppgifterna som medföljer livsmedlet ska utan tolkningssvårigheter kunna kopplas till varandra. Aktören ska även ge tillsynsmyndigheten allt nödvändigt stöd för att granska och tolka spårbarhetsuppgifterna. Det är viktigt att spårbarhetsuppgifterna och de uppgifter som medföljer livsmedlet tydligt och utan tolkningssvårigheter kan kopplas till varandra. På samma sätt ska livsmedelsföretagaren ge tillsynsmyndigheten allt nödvändigt stöd för att granska och tolka spårbarhetsuppgifterna. Observera att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 om offentlig kontroll och andra officiella åtgärder för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen samt regler om djurhälsa och välfärd, växthälsa och växtskyddsmedel, artikel 89 c) föreskriver att officiella intyg ska utfärdas på ett eller flera av Europeiska unionens officiella språk som den tjänsteman som utfärdar intyget förstår, och vid behov på ett av mållandets officiella språk.

För salmonellaintyg finns särskild lagstiftning med språkkrav (se kapitel 1, lista över Livsmedelsverkets övriga anvisningar).

Förordning (EG) nr 178/2002 föreskriver även att livsmedelsföretagaren ansvarar för att Livsmedel, foder, livsmedelsproducerande djur och alla andra ämnensom är avsedda för eller kan antas ingå i ett livsmedel eller ett foder skall kunna spåras på alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan.

4.5 Överföringssätt för uppgifter

Bestämmelserna definierar inte något specifikt format eller layout för spårbarhetsuppgifter. Det centrala kravet är att uppgifterna ska vara:

• lättillgängliga
• begripliga
• utan tolkningssvårigheter kopplade till varandra (t.ex. benämningar)

Elektroniska informationshanteringssystem kan ofta skriva ut ett begränsat antal tecken per livsmedelsnamn och kolumn. Därför är det inte alltid möjligt att skriva ut ett långt livsmedelsnamn i sin helhet på följesedeln, kvittot eller annat dokument. I sådana fall är det aktörens ansvar att skapa utskriftsformat för livsmedelsnamn så att benämningen tydligt och utan tolkningssvårigheter kan kopplas till det aktuella livsmedlet.

Ett vanligt, fungerande och rekommenderat sätt är att specificera livsmedelsnamn och tillhörande uppgifter i ett separat dokument som bifogas leveransen, antingen i pappersform eller elektroniskt. Exempel 1 och 2 visar radvis:

• exakt beskrivning av livsmedlet
• partibeteckning
• ursprungsuppgift (om sådan ska anges)
• mängd.

Oavsett om spårbarhetsuppgifterna presenteras via ett elektroniskt system, som pdf-fil eller som pappersutskrift, ska de innehålla alla uppgifter som krävs enligt lagstiftningen.

Exemplen innehåller även en produktkod per livsmedelsnamn, som är en aktörsdefinierad identifiering. Produktkoden förbättrar spårbarheten särskilt när benämningen ensam inte räcker för att skilja liknande produkter åt.

Exempel 1.

Exempel 2.

Spårbarhetsuppgifterna ska entydigt kunna kopplas till livsmedlets benämning i märkningen. Även i mellanled i produktionen (inklusive mellanlagring) ska livsmedlet vara märkt så att det är identifierbart och kopplat till lagstadgade uppgifter.

Förkortningar av ord försämrar förståelsen av lagstadgade uppgifter, eller i värsta fall förhindrar förståelsen helt. Tillsynsmyndigheten har rätt och skyldighet att kräva att otillräckliga eller otydliga produktuppgifter korrigeras, antingen omedelbart eller inom en angiven tidsram. I sådana fall ska myndigheten vid behov följa spårbarhetskedjan bakåt och utreda orsaken till bristen, dvs. de aktörer vars verksamhet har lett till problemet.

Samtidigt är det aktörens ansvar att förstå vad eventuella förkortningar i mottagna livsmedelsuppgifter betyder.

4.7 Bevaringstid för spårbarhetsuppgifter

Enligt jord- och skogsbruksministeriets förordning om livsmedelshygien 318/2021 §§ 22 och 36:

• I registrerad livsmedelsverksamhet ska spårbarhetsuppgifter bevaras i minst ett år efter att livsmedlet har skickats eller mottagits
• En godkänd livsmedelslokal ska bevara spårbarhetsuppgifter i minst två år efter livsmedlets sista förbrukningsdag eller minimihållbarhetsdatum

4.8 Bevaringssätt och insyn i spårbarhetsuppgifter

Livsmedelsföretagare ska ha system och förfaranden som gör det möjligt för behöriga myndigheter att få tillgång till uppgifterna vid behov, inom den tidsram som myndigheten fastställer. Den behöriga myndigheten har alltså befogenhet att kräva att uppgifterna lämnas för granskning eller annan användning, enligt en tidsram som fastställs från fall till fall. Det viktiga är att aktören kan överlämna uppgifterna – inte hur de förvaras. Aktörerna ska organisera spårbarhetsuppgifterna så att de:

• ska vara tillgängliga för aktören själv utan att oskäligt fördröja åtgärder som gäller tillbakadragning av livsmedel från marknaden. Med tillgängliga för aktören själv avses att aktören själv, utan att någon annan part orsakar fördröjning, kan överlämna de uppgifter som den behöriga myndigheten kräver, inom den tidsram som den behöriga myndigheten från fall till fall fastställer. Spårbarhetsuppgifterna behöver inte nödvändigtvis vara i aktörens direkta besittning – de kan till exempel förvaras hos bokföraren – men ett sådant arrangemang får inte fördröja tillgången till uppgifterna.
• ska vara tillgängliga för myndigheten för att kontrollera de spårbarhetskrav som krävs och för att övervaka eventuella åtgärder som gäller tillbakadragning av livsmedel från marknaden.
  Aktören ska kunna, utan att någon annan part orsakar fördröjning, överlämna de uppgifter som den behöriga myndigheten kräver, inom den tidsram som den behöriga myndigheten från fall till fall fastställer.

Eftersom livsmedelskontroller i regel genomförs utan förhandsmeddelande, är det möjligt att spårbarhetsuppgifterna inte är omedelbart tillgängliga vid kontrolltillfället, exempelvis om ansvarspersonen inte är på plats i livsmedelslokalen eller om uppgifterna förvaras på annan plats. Bestämmelserna kräver inte att spårbarhetsuppgifterna ska förvaras just i livsmedelslokalen.

Om spårbarhetsuppgifterna inte kan visas vid kontrollbesöket, fastställer den behöriga myndigheten från fall till fall tidpunkten och lämpligt sätt för överlämning. Tidsramen kan, beroende på situationen, vara från några timmar till ett par dygn. Vid fastställandet av tidsramen ska myndigheten beakta verksamhetens och de begärda uppgifternas art och omfattning. Den behöriga myndigheten avgör också vilka uppgifter aktören ska överlämna.

Exempel 1. Ett livsmedelsparti misstänks innehålla en avvikelse som innebär akut hälsorisk. Den behöriga myndigheten kan kräva att aktören omedelbart, senast samma dag, utreder och överlämnar uppgifter om partiets leverantör och leveransplatser.

Exempel 2. Vid en oanmäld inspektion i en livsmedelslokal kontrolleras spårbarheten för mottagna råvarupartier. Aktörens representant meddelar att spårbarhetsuppgifterna (t.ex. följesedlar) finns hos ansvarspersonen som inte är på plats. Den behöriga myndigheten kan kräva att de begärda dokumenten skickas via e-post inom två arbetsdagar.

Ett fungerande spårbarhetssystem ger exakta uppgifter snabbt. Om aktören inte alls kan överlämna tillräckliga uppgifter, finns brister i verksamheten som äventyrar livsmedelssäkerheten eller vilseleder konsumenten allvarligt.

4.9 När en livsmedelsföretagare tar emot livsmedel från en privatperson

Mottagande och spårbarhet omfattar både mottagande utan ersättning och mottagande mot betalning. Skyldigheten omfattar situationer där en livsmedelsföretagare tar emot t.ex. svamp eller bär som en privatperson har plockat. Spårbarhetskraven enligt livsmedelsbestämmelserna gäller uttryckligen livsmedelsföretagaren och dennes verksamhet. Därför är det livsmedelsföretagarens ansvar att säkerställa att spårbarhetsuppgifter enligt bestämmelserna bevaras vid mottagandet från en privatperson.

Se kapitel 5

5 Särskild lagstiftning per undergrupp och livsmedelsgrupp

Se även punkt 1 om särskild lagstiftning, där en separat tillsynsanvisning har publicerats.

Livsmedelsverket (och tidigare Evira) har utarbetat särskilda spårbarhetsanvisningar för vissa livsmedelsgrupper, där gruppspecifika bestämmelser har beaktats. Dessa särskilda spårbarhetskrav för livsmedelsgrupper behandlas inte i denna anvisning, utan kan studeras närmare i respektive anvisning.

5.1  Spårbarhet för livsmedel av animaliskt ursprung

Historiskt sett har livsmedel av animaliskt ursprung varit föremål för fler återkallelser och livsmedelssäkerhetsrisker än andra livsmedel. Därför har spårbarhetskraven för dessa livsmedel reglerats mer detaljerat.

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 931/2011, som grundar sig på Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002, fastställer spårbarhetskrav för livsmedel av animaliskt ursprung:
Spårbarhet behövs för att säkerställa livsmedelssäkerheten och tillförlitligheten hos konsumentinformationen. Det är särskilt viktigt att tillämpa spårbarhet på livsmedel av animaliskt ursprung för att kunna bidra till att icke säkra livsmedel avlägsnas från marknaden och därmed kunna skydda konsumenterna.

• och att tidigare livsmedelskriser har visat på att dokumentation inte alltid har varit tillräcklig för att möljiggöra en fullständig spårbarhet av misstänkta livsmedel.
• och att erfarenheterna har visat att livsmedelsföretagare vanligtvis inte har tillgång till den information de behöver för att säkerställa att deras system för att identifiering av hantering eller lagring av livsmedel är tillräckliga, särskilt i sektorn för livsmedel av animaliskt ursprung.
• och att det bör särskilt lämnas ytterligare information om volymen eller kvantiteten av livsmedel av animaliskt ursprung, en referens som identifierar partiet, satsen eller försändelsen, beroende på vad som är tillämpligt, en detaljerad beskrivning av livsmedlet och avsändningsdatum.

De särskilda spårbarhetsuppgifter som krävs för livsmedel av animaliskt ursprung regleras i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 931/2011, med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 om spårbarhetskrav för livsmedel av animaliskt ursprung.

Livsmedelsföretagare ska se till att följande information om försändelser av livsmedel av animaliskt ursprung görs tillgänglig för den livsmedelsföretagare som tar emot livsmedlen och, på begäran, den behöriga myndigheten:

1. En noggrann beskrivning av livsmedlet.
2. Livsmedlets volym eller kvantitet.
3. Namn på och adress till den livsmedelsföretagare som levererat livsmedlet
4. Namn på och adress till avsändaren (ägaren) om denna är någon annan än den livsmedelsföretagare som levererat livsmedlet.
5. Namn på och adress till den livsmedelsföretagare till vilken livsmedlet levererats.
6. Namn på och adress till mottagaren (ägaren) om denna är någon annan än den livsmedelsföretagare till vilken livsmedlet levererats.
7. En referens som identifierar partiet, satsen eller försändelsen, beroende på vad som är tillämpligt.
8. Avsändningsdatum.

En unik referens för försändelsen. Dokumentnumrering eller annan tillräcklig identifiering.

Till exempel:

Unik referens för sändning eller parti

Med unik referens för sändning avses ett specifikt nummer som identifierar sändningen i spårbarhetsuppgifterna. Exempelvis ett nummer i övre delen av följesedeln. Varje sändning ska ha ett unikt nummer – samma nummer får inte förekomma i flera sändningar. Livsmedelsverkets rekommendation är att enbart datum inte används som unik referens.

Med unik referens för parti avses identifieringen av livsmedelspartiet, t.ex. produkter av samma benämning som tillverkats under en dag (se punkt 2, definition partibeteckning). Om varje produktparti har en unik identifiering (nummer), behöver inte sändningen ha en separat unik referens.

Ovanstående uppgifter ska överlämnas till mottagaren i samband med livsmedelssändningen. Uppgifterna ska vara tillgängliga för aktören vid mottagandet. Både avsändaren och mottagaren ska bevara uppgifterna som en del av sitt spårbarhetssystem.

5.2 Särskilda spårbarhetskrav för kött av svin, får, get och fjäderfä

Enligt artikel 26 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenter:

Uppgift om ursprungsland eller härkomstplats ska vara obligatorisk, i de fall där underlåtenhet att lämna denna uppgift skulle kunna vilseleda konsumenten i fråga om livsmedlets rätta ursprungsland eller härkomstplats, i synnerhet om den information som åtföljer livsmedlet eller etiketten som helhet annars skulle antyda att livsmedlet har ett annat ursprungsland eller en annan härkomstplats.

Denna skyldighet gäller kött från de djurslag som nämns i rubriken. För nötkött finns motsvarande krav i särskilda bestämmelser (se även punkt 1 om särskilda spårbarhetskrav för vissa livsmedelsgrupper).

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1337/2013, som grundar sig på förordning (EU) nr 1169/2011, föreskriver att etiketten på kött avsett för slutkonsument eller storhushåll ska innehålla uppgift om ursprungsland samt en unik partikod för partiet.

Spårbarhetssystemet ska med nödvändiga anteckningar eller motsvarande uppgifter säkerställa mottagandet av djur, slaktkroppar eller köttstycken till livsmedelslokalen samt avsändandet från livsmedelslokalen. Systemet ska även säkerställa överensstämmelsen mellan mottagningar och avsändningar, det vill säga intern spårbarhet. Med ”överensstämmelse” avses att ursprungsuppgifter och kvantiteter är enhetliga genom aktörsspecifika interna anteckningar samt vid granskning och jämförelse av uppgifter genom hela kedjan. Förordningen (EU) nr 1337/2013 använder termen identifierings- och registreringssystem för spårbarhetssystemet. Livsmedelsföretagaren ansvarar för att tillämpa detta system – dvs. att ta emot, hantera och överlämna uppgifter om ursprungsland och mängd i det produktions- eller distributionsled där aktören verkar.

Enligt artikel 3 i förordningen (EU) nr 1337/2013 är hantering, överlämning och angivande av ursprungsland en del av spårbarhetsuppgifterna för kött från de aktuella djurslagen. Det handlar uttryckligen om spårbarhet av ursprung.

I artikel 2 definieras ”parti” avser kött som kommer från en enda art, med eller utan ben, även i bitar eller malet, som har styckats, malts eller förpackats under praktiskt taget identiska förhållanden.

Enligt artikel 3 punkt 2 ska den överföringen tillsammans med köttet av informationen beroende på vad som är tillämpligt, till aktörerna i efterföljande produktionsoch distributionssteg.

Hanteringen av ursprungsuppgifter för kött från de djurslag som nämns i rubriken förutsätter, ur spårbarhetssynpunkt:

• att varje parti tilldelas en unik kod som identifierar köttpartiet
• att ursprungsuppgifterna hanteras partivis i verksamheten och i leveransdokumentationen
• att uppgifterna överförs i kedjan från aktör till aktör
• att överensstämmelsen mellan ursprungsuppgifterna och den kod som tilldelats partiet säkerställs och kan påvisas
• att aktören har förmåga att koppla samman uppgifter om mottagna och levererade (eller sålda) partier.

För att ursprunget för varje parti ska vara spårbart ska dokumentationen innehålla minst:

• datum för hantering (slakt, styckning, förpackning)
• unika identifieringar för mottagna partier
• unika identifieringar för förpackade partier
• mängder av hanterat kött.

Ovanstående innebär att en aktör som hanterar kött från de djurslag som nämns i denna specifika förordning ska ha ett internt spårbarhetssystem som gör det möjligt att visa ursprungslandet för varje köttparti. Förordningen (EU) nr 1337/2013 kräver dock inte ett internt spårbarhetssystem för detaljhandel och storhushåll om de endast har färdigförpackat kött från dessa djurslag i sin besittning och om köttet serveras direkt till konsument.

5.3 Frön för groddning och färdiga groddar

Spårbarhetskraven för frön som används för groddning och färdiga groddar regleras i Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 208/2013 om spårbarhetskrav för groddar och för frön avsedda för produktion av groddar. Bakgrunden till denna förordning är EU-omfattande matförgiftningsepidemier där smittkällan ofta har varit förorenade frön avsedda för groddning. Fördelarna med spårbarhet har även behandlats i punkt 2.

Groddningsförhållandena kan innebära potentiellt stor folkhälsorisk, eftersom de kan leda till betydande tillväxt av sjukdomsframkallande mikroorganismer. Vid sjukdomsfall relaterade till konsumtion av groddar är snabb och exakt spårning av grodd- och/eller fröpartier en grundläggande förutsättning för att effektivt begränsa effekterna på folkhälsan.

Handeln med frön för groddning är internationell, nätverksbaserad och omfattande, vilket ökar behovet av noggrann spårbarhet.

Särskilda definitioner för frön och groddar enligt (EU) nr 208/2013:

Artikel 2 Definitioner:

1. ’groddar’: en produkt som framställs genom groning av frön och utveckling av dem i vatten eller annat medium och som skördas medan ännu bara hjärtbladen utvecklats, samt som är avsedd att ätas i sin helhet, inklusive fröet.
2. ’parti’: en mängd groddar eller en mängd frön avsedda för produktion av groddar, med samma taxonomiska namn, som samma dag avsänds från samma anläggning till samma bestämmelseort. Ett eller flera partier kan utgöra en sändning. Frön med olika taxonomiska namn vilka har blandats i samma förpackning och är avsedda att groddas tillsammans samt groddar av dessa frön ska dock också betraktas som ett parti.

Spårbarhetskrav för frön och groddar:

1. Livsmedelsföretagare i alla stadier av produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan ska se till:

• att föra register över följande uppgifter om partier av frön avsedda för produktion av groddar eller om partier av groddar
• att följande uppgifter som krävs för uppfyllandet av dessa villkor lämnas till den livsmedelsföretagare som fröna eller groddarna levereras till:

1. a) En korrekt beskrivning av fröna eller groddarna, inklusive växtens taxonomiska namn.
   b) Den volym eller mängd frön eller groddar som levereras.
   c) Om fröna eller groddarna avsänts från en annan livsmedelsföretagare, namn på och adress till
   i) den livsmedelsföretagare som fröna eller groddarna avsänts från, eller
2. ii) avsändaren (ägaren) om denne inte är identisk med den livsmedelsföretagare som fröna eller groddarna avsänts från.
3. d) Namn på och adress till den livsmedelsföretagare som fröna eller groddarna levereras till.
4. e) Namn på och adress till mottagaren (ägaren) om denne inte är identisk med den livsmedelsföretagare som fröna eller groddarna levereras till.
   f) En referens som på lämpligt vis möjliggör identifiering av partiet.
   g) Avsändningsdatum

Aktören ska alltså veta och kunna visa vilka partier som har mottagits och i vilka sändningar respektive parti har levererats. Exempelvis ska en grossist eller detaljhandlare som groddar frön ha tillgång till dessa uppgifter.

Spårbarhetsuppgifterna för livsmedel i sändningen ska vara tillgängliga för aktören vid mottagandet.

3. Ovanstående det register som avses i punkt 1 ska uppdateras dagligen och hållas tillgängligt under tillräckligt lång tid efter det att groddarna kan antas ha konsumerats.

Med tillräckligt lång tid avses för aktörer i Finland:

Enligt jord- och skogsbruksministeriets förordning om livsmedelshygien 318/2021:

• § 6: En företagare ska bevara anteckningar och dokumentation om primärproduktionen i minst ett år
• § 22 Anteckningar som avser egenkontrollen i fråga om registrerad livsmedelsverksamhet samt livsmedlens spårbarhetsdokumentation: Företagaren ska bevara livsmedlens spårbarhetsdokumentation minst ett år efter det att livsmedlen har levererats eller tagit emot.
• § 36 Anteckningar som avser godkända livsmedelslokalers egenkontroll samt livsmedlens spårbarhetsdokumentation: Företagaren ska bevara spårbarhetsdokumentation som avser livsmedlen i minst två år efter livsmedlets sista förbrukningsdag eller datum för minsta hållbarhet.

Spårbarhetskrav för frön och groddar som importeras till EU:

Om en aktör i Finland tar emot groddar eller frön för groddning direkt från ett land utanför EU:

1. Sändningar av frön avsedda för produktion av groddar och av groddar ska när de importeras till unionen åtföljas av ett intyg i enlighet med artikel 3 i förordning (EU) nr 211/2013.
2. Den livsmedelsföretagare som importerar frön eller groddar ska bevara det intyg som avses i punkt 1 under tillräckligt lång tid efter det att groddarna kan antas ha konsumerats.

Detta innebär att en importör från ett tredjeland som är etablerad i Finland ska bevara det intyg som föreskrivs i artikel 3 tills de groddar som har framställts i Finland från fröna har konsumerats

3. Alla livsmedelsföretag som hanterar importerade frön avsedda för produktion av groddar ska tillhandahålla kopior av det intyg som avses i punkt 1 till alla livsmedelsföretagare som fröna levereras till, till dess att groddproducenten emottagit fröna.

Detta innebär att distributörer i Finland av frön från tredje land ska bevara en kopia av det intyg som avses i artikel 3, tills de groddar som har odlats från dessa frön i Finland har konsumerats. Kopian av intyget ska överlämnas till distributören av den importör som är etablerad i Finland, i samband med att fröna levereras till distributören.

Om frön avsedda för produktion av groddar säljs förpackade i detaljhandelsledet, ska alla livsmedelsföretag som hanterar de importerade fröna tillhandahålla kopior av det intyg som avses i punkt 1 till alla livsmedelsföretagare som fröna levereras till, till dess att de förpackats för försäljning i detaljhandeln.

Detta innebär att distributörer i Finland av frön från tredje land ska överlämna en kopia av det intyg som föreskrivs i artikel 3 till den aktör som förpackar fröna för detaljhandel.

5.4 Spårbarhet i primärproduktionen av livsmedel

Primärproduktionens övervakning, inklusive livsmedelsspårbarhet inom primärproduktionen (4711/04.02.00.01/2021/3), har egna övervakningsanvisningar: Livsmedelsverkets anvisningar för livsmedelsövervakning inom primärproduktionen

• Aktörens egenkontrollsystem i primärproduktionen ska kunna granskas antingen skriftligt eller genom intervju. Genom skriftliga uppgifter och intervju ska tillsynsmyndigheten få en tydlig bild av de livsmedelssäkerhetsrutiner som tillämpas i primärproduktionen.
• Vid behov kan aktören krävas att presentera egenkontrollen skriftligt. Om tillsynsmyndigheten vid kontrollbesöket konstaterar väsentliga brister i egenkontrollen, kan myndigheten kräva att dessa delar presenteras skriftligt.

De egentliga spårbarhetsuppgifterna (t.ex. följesedlar, kvitton, inköps- och försäljningsfakturor) ska även i primärproduktionen kunna presenteras skriftligt. Utgångspunkten för granskningen är att kontrollera att spårbarhetsuppgifterna (inspelningar, anteckningar, dokument) möjliggör tillräcklig koppling mellan mottagna och levererade produkter från primärproduktionen och den information som ges om dem. Uppgifterna kan vara i pappersform och/eller elektroniska. Jord- och skogsbruksministeriets förordning om livsmedelshygien 318/2021 §6 föreskriver om bevaringstid för anteckningar i primärproduktionen:
Aktören ska bevara anteckningar och inspelningar om primärproduktion i minst ett år, om inte annat föreskrivs.

Lagstiftning om jordbruksstöd kan dessutom innehålla andra krav på bevaringstid.

6 Livsmedelsuppgifter av betydelse för spårbarheten

Kontrollmärket och identifieringsmärket

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 om om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung föreskriver i artikel 5 om kontrollmärkning och identifieringsmärkning. I godkända livsmedelslokaler ska livsmedel av animaliskt ursprung märkas med en oval kontrollmärkning eller identifieringsmärkning som innehåller Finlands landskod, livsmedelslokalens godkännandenummer samt EU:s förkortning. I stället för EU kan även förkortningarna EY eller EG användas.

Mer information om kontrollmärkning och identifieringsmärkning finns på Livsmedelsverkets webbplats: Kontroll- och identifieringsmärket som en del av spårbarheten. Ur spårbarhetssynpunkt ger kontrollmärkningen och identifieringsmärkningen information om den godkända livsmedelslokal som senast hanterat livsmedlet (godkännandenummer) samt om den medlemsstat där lokalen är belägen.

För produkter av animaliskt ursprung i återanvändbara transportbehållare (t.ex. äggmassa) som är avsedda att senare hanteras, bearbetas, förpackas eller ompackas i en annan anläggning, kan märkningen finnas på utsidan av behållaren, t.ex. på ett papper fäst på behållarens yta.

Vid transport av flytande, granulära eller pulverformiga produkter av animaliskt ursprung i bulk samt fiskeriprodukter i bulk krävs ingen identifieringsmärkning, om följesedeln innehåller den identifieringsmärkning eller de uppgifter som används av den avsändande anläggningen.

Kontrollmärkningen och identifieringsmärkningen gäller endast kött från djur som slaktats inom EU:s medlemsstater (EG 853/2004). Om djuret har slaktats utanför EU, gäller inte kontrollmärkningskravet. Om köttet har styckats utanför EU, gäller inte identifieringsmärkningskravet. Om råa köttberedningar eller köttprodukter har tillverkats utanför EU, gäller inte identifieringsmärkningskravet för dessa produkter.

Landskoden och godkännandenumret för livsmedelslokalen motsvarar i fråga om innehåll de uppgifter som krävs för kontrollmärkning och identifieringsmärkning för produkter av animaliskt ursprung som importeras från tredje land.

Ursprungsuppgift för livsmedel av animaliskt ursprung

Mer detaljerad information om angivande av ursprungsland för livsmedel finns i Livsmedelsverkets anvisning Handbok om livsmedelsinformation för tillsynsmyndigheter och livsmedelsföretagare, avsnitt 6.10.2 Angivande av ursprungsland eller härkomstort:

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1337/2013 använder i artikel 3 (Spårbarhet) termen identifierings- och registreringssystem. Samma artikel definierar vad som avses med spårbarhet och med detta system i just detta sammanhang, samt vad som eftersträvas: att uppgiften om köttets ursprungsland bevaras korrekt.

Förordningen föreskriver om ursprungsuppgifter för färskt, kylt eller fryst kött av svin, får, get och fjäderfä (se även punkt 7.2).

Enligt artikel 3 i förordning (EU) nr 931/2011 ska spårbarhetsuppgifterna för livsmedel av animaliskt ursprung innehålla en detaljerad beskrivning av livsmedlet. Enligt Livsmedelsverkets tolkning innebär detta att ursprungslandet ska anges om utelämnandet av uppgiften kan vilseleda mottagaren eller konsumenten.

• Exempel: Om ett livsmedel av utländskt ursprung levereras, och särskild lagstiftning inte uttryckligen kräver att ursprungslandet anges (t.ex. kött från ren), men utelämnandet av uppgiften kan leda till att mottagaren tror att ursprungslandet är Finland (t.ex. om produkten har styckats och förpackats i Finland), ska ursprungslandet enligt Livsmedelsverkets tolkning anges i spårbarhetsuppgifterna.

7 Lagstiftning

Författningarna ska beaktas inklusive ändringar.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 931/2011 om de spårbarhetskrav som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 för livsmedel av animaliskt ursprung 

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien

Europaparlamentets och rådetsförordning (EG) nr 853/2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1337/2013 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 vad gäller angivande av ursprungsland eller härkomstplats för färskt, kylt eller fryst kött av svin, får, get och fjäderfä

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 208/2013 om spårbarhetskrav för groddar och för frön avsedda för produktion av groddar

Kommissionens förordning (EU) nr 211/2013 om intygskrav för import till unionen av groddar och av frön avsedda för produktion av groddar

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/91/EU om identifikationsmärkning av livsmedelspartier

Livsmedelslag 297/2021

Jord- och skogsbruksministeriets förordning om livsmedelshygien 318/2021

Jord- och skogsbruksministeriets förordning om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna 834/2014

8 Anvisningar

Se även punkt 1 Inledning, där Livsmedelsverkets anvisningar om särskild spårbarhetslagstiftning listas, vilka inte har inkluderats i denna anvisning.

Länkar till alla Livsmedelsverkets anvisningar för livsmedelsbranschen: https://www.ruokavirasto.fi/sv/livsmedel3/livsmedelsbranschen/anvisningar-och-lagstiftning/

Livsmedelsverkets anvisningarna för livsmedestillsyn inom primärproduktion

Handbok om fiskeriprodukter till tillsynsmyndigheter och livsmedelsföretagare 3039/04.02.00.01/2022

Produktion och försäljning av hönsägg och andra fågelägg guide 6476/04.02.00.01/2021/5

Handbok om livsmedelsinformation för tillsynsmyndigheter och livsmedelsföretagare 17068/2