Blodriskorna är medelstora svampar med zonerade orangefärgade hattar. Det finns två arter av dem: granblodriskan (Lactarius deterrimus) och tallblodriskan (Lactarius deliciosus). Granblodriskans hatt har tätare zoner och går mera i grönt än tallblodriskans.
Mjölksaften är rödaktig för att visserligen senare bli grön.
Blodriskorna har orangefärgade skivor som blir grönaktiga på skadade ytor. Även den ihåliga foten är orangefärgad. Svampköttet är ljust och rödaktigt eller grönaktigt på ytan.
Smaken är mild och doften beskrivs som fruktig.
Blodriskorna lever som namnen säger i symbios med granen eller tallen. Tallblodriskan är sällsyntare än granblodriskan och växer längre söderut. Skördesäsongen börjar ofta redan i juli.
Skäggriskan (Lactarius torminosus) kan vid första anblicken påminna om blodriskorna, men hattens skäggiga yta och dess vita, skarpsmakande mjölksaft avslöjar arten.
Till skillnad från de flesta andra riskor kan blodriskorna användas i matlagningen okokade. De bevaras bäst genom torkning; hatten skivas i lamellernas riktning och foten klyvs. Blodriskor kan också frysas ned efter att ha fått sjuda i sin egen vätska.
Blodriskorna är populära matsvampar också i Central- och Sydeuropa. Värdet sänks av att de ofta innehåller larver; om det kommer en skörd till på hösten, är den larvfri.