Pepparriskan (Lactarius rufus) är en rätt liten eller medelstor pepparkaksbrun svamp. Hatten är till en början välvd, men breder ut sig då den blir äldre för att slutligen bli lågt trattformig. På de flesta hattarna finns en vass puckel i mitten.
Pepparriskans skivor är ljust ockragula och svampköttet är ljust. Foten har samma färg som hatten eller ljusare, slät och porös eller ihålig. Pepparriskans mjölksaft är oföränderligt vit, i gamla eller torra svampar finns det endast litet mjölksaft. Doften beskrivs som frisk.
Pepparriskans smak beskrivs som brännande skarp och är fortfarande skarp också efter förvällning. Till svampsallad är den således inte det bästa valet, men den passar bra till insaltning eller inläggning i ättikslag. Pepparriskor kokas i 10 minuter, varefter de sköljs och läggs in.
Pepparriskan är mycket allmän och lever i symbios med tallen. Torra somrar finner man den bäst i försumpade skogar och intill diken på myrmarker. Regniga somrar finns den bästa skörden på tallhedar eller rentav på lavklädda berg. Skördesäsongen börjar i juli och slutar i oktober.
Alla bruna riskor är ingalunda pepparriskor. Förbluffande lika är: den ljusa, lilla och späda småriskan (Lactarius thejogalus), den lilla kamferriskan (Lactarius camphoratus) som har mörkare skivor än pepparriskan och den medelstora, gråbruna mörka kokosriskan (Lactarius mammosus) som doftar av kokosflingor.
Den giftiga lakritsriskan (Lactarius helvus) har liknande färg, men är ljusare än pepparriskan; bra kännetecken är den vattenklara mjölksaften och den upptorkade svampens doft av lakrits.