Statens regionförvaltning förnyas vid årsskiftet 2025‒26. Regionförvaltningsverkens djur- och livsmedelsuppgifter överförs till Livsmedelsverket. I samband med ändringen kan webbplatsen ha brister de första dagarna i januari. Dessutom uppgifterna inom landsbygdsutveckling samt jordbruks- och livsmedelsekonomi överförs från NTM-centralerna till livskraftscentralerna. Detta medför ett driftavbrott i e-tjänsterna för landsbygdens utvecklingsstöd under perioden 1–7 januari 2026.

Tegelkremla

Tegelkremlan (Russula decolorans) är en medelstor orangeröd svamp. Hatten som är något fårad i kanterna är till en början halvklotformad eller välvd för att senare bli utbredd. Färgen på det något klibbiga ytskiktet varierar från gulröd till tegelröd, men bleknar då svampen blir äldre. Ytskiktet kan lätt dras av.

Skivorna är vita för att senare bli gräddgula med bruna fläckar. Den jämntjocka foten är vit och porös inuti. Svampköttet är skört och vitt, grånar hos äldre exemplar och det gör även snittytorna.

Smaken är mild, hos unga svampar något skarp och doften är svag.

Tegelkremlan är allmän och ger också riklig skörd i hela landet. Skördesäsongen inleds redan i slutet av juli. Den växer i karg, talldominerad barrskog, i bergiga talldungar och på tallmossar.

Andra arter som grånar på samma sätt som tegelkremlan är klargula gulkremlan (Russula claroflava) och vinröda vinkremlan (Russula vinosa), men hatthudens färg är ett gott kännetecken. En snarlik art är också den storväxta storkremlan (Russula paludosa), som har en klarröd hatthud.

Tegelkremlan är en av våra rikligast förekommande matsvampar. Den bevaras bäst genom torkning; hatten och foten skivas i 5 millimeter tjocka skivor och torkas. Svampköttet grånar då det torkas. Tegelkremlan kan också frysas ned efter att ha fått sjuda i sin egen vätska.

Sidan har senast uppdaterats 11.7.2019