Nanopartiklar
Nanoteknologin utnyttjar nanostora partiklar med en diameter på 1-100 nanometer dvs. s.k. nanopartiklar. En nanometer (nm) är en miljondels millimeter (1 nm = 10 -9 m). De särskilda egenskaperna hos nanopartiklar bygger på deras stora area/massaförhållande och särskilda fysikaliskkemiska egenskaper. I nanoskala är materialets kemiska, fysikaliska och biologiska egenskaper antingen betydligt bättre eller helt annorlunda än hos sedvanliga material. Nanopartiklarna och nanomaterialen kan enligt sina fysikaliskkemiska egenskaper indelas i kolbaserade nanopartiklar, dendrimerer, metallnanopartiklar och nanostora mineraler, nanokompositmaterial och biomolekyler och andra biomaterial.
Säkerhet och risker
Utnyttjandet av nanoklassade partiklar och material i livsmedel och livsmedelsförpackningar skapar stora förväntningar på livsmedelsutvecklingen. Samtidigt diskuterar forskare och myndigheter de potentiella säkerhetsriskerna med tekniken.
Nanopartiklar har nya egenskaper som är kopplade till liten storlek, fysikalisk-kemiska egenskaper, kemisk struktur och ytdelarnas strukturaktivitet. Dessa egenskaper utnyttjas i nanotekniska tillämpningar, men samtidigt kan just dessa egenskaper medföra hälsorisker.
Nanopartiklar förekommer naturligt i livsmedel. I säkerhetsdebatten om nanotekniska tillämpningar av livsmedel bör uppmärksamhet fästas vid de potentiella riskerna med avsiktligt framställda nanopartiklar och nanomaterial.
Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet EFSA har publicerat ett utlåtande om säkerhet och riskbedömning av avsiktligt tillverkade nanomaterial. Enligt utlåtandet behövs mer forskning om nanotillämpningars säkerhet i livsmedel. Behovet av forskningsdata är stort, eftersom olika typer av nanomaterial förökar sig snabbt och det är omöjligt att generalisera nanopartiklarnas skadliga egenskaper.
Lagstiftning
Det finns ingen separat lagstiftning för livsmedel som innehåller nanomaterial inom EU eller i Finland. Nanomaterial regleras allmänt genom livsmedelslagstiftningen. Lagstiftningen om nya livsmedel och livsmedelsförbättringar tar hänsyn till användningen av nanoteknik och nanopartiklar i livsmedel. Användningen av nanomaterial är tillståndspliktig och deras säkerhet ska säkerställas på det sätt som lagstiftningen förutsätter. Enligt livsmedelsinformationsförordningen (EU) nr 1169/2011 ska information om nanomaterial anges på livsmedelsförpackningar.
Tillsyn av nanomaterial
Tillsyn av nanomaterial är den vanliga livsmedelstillsynen. Aktören ansvarar själv för sina produkters säkerhet och regelefterlevnad. Eftersom analytisk kontroll ännu inte är möjlig för nanopartiklar, bygger myndighetskontrollen på kontroll av sammansättningsbeskrivning, förpackningspåskrifter och kommersiella dokument.