Med livsmedelskontaminanter avses främmande ämnen som inte har lagts till i ett livsmedel avsiktligt, men som ändå kan förekomma till exempel som följd av tillverkningen eller något annat hanteringsskede eller en miljöförorening. Dessa ämnen är exempelvis mögelgifter, tungmetaller, dioxiner och PCB-föreningar, PAH-föreningar och nitrat. Kontaminanter kan göra ett livsmedel skadligt för människans hälsa eller oanvändbart som livsmedel och därför försöker man begränsa och minimera halterna av dem i livsmedel.
Lagstiftningen skyddar hälsan
I regel behöver konsumenterna inte oroa sig för de kontaminenter som livsmedlen innehåller eftersom vid behov lagstiftningen och gränsvärdena i livsmedel alltid ändras när nya forskningsrön ger orsak till detta. Barn är känsligare för kontaminanters skadeverkningar på grund av sin lägre kroppsvikt. Därför är gränsvärdena för barnmat mycket låga.
Syftet med kontaminantlagstiftningen är att säkerställa ett högt konsumentskydd och en god hälsa för befolkningen, så att livsmedlen är säkra för alla konsumenter - varje dag, hela livet. Lagstiftningen skapar ett fundament för egenkontroll hos aktörerna inom livsmedelsbranschen och ännu vidare för myndighetstillsyn.
Trots att livsmedlen på marknaden är säkra, kan man minska intaget av främmande ämnen ytterligare genom att äta tillräckligt mångsidigt, varierande och måttligt enligt de allmänna näringsrekommendationerna. I vissa fall har man dock ansett att lagstiftningen i sin nuvarande form inte ger ett tillräckligt konsumentskydd, och därför har man gett vissa konsumentgrupper anvisningar om en säker användning av livsmedel.