Höna – hållning, skötsel och välbefinnande: Samlad lagstiftning

Den här guiden sammanfattar bestämmelserna om djurvälfärd samt andra regler som påverkar hållningen av höns. De frågor som behandlas i guiden gäller huvudsakligen behandlingen av djuren och förutsättningarna för djurhållning, till exempel har alla krav som gäller äggproduktion eller annan företagsverksamhet inte inkluderats. I guiden behandlas inte uppfödning av broilrar, som regleras i en separat statsrådsförordning. Det finns dessutom specifika stadgar om behandling av djur som används för vetenskapliga ändamål och undervisningsändamål.

De författningar som används som källor anges i förteckningen nedan med länkar (finlex.fi eller eur-lex.europa.eu). Man kan också bekanta sig närmare med lagstiftningen om djurens välfärd i jord- och skogsbruksministeriets F-register. 

I denna guide används följande begrepp:

• höns fågel av arten Gallus gallus,
• värphöns värpmogna höns, som hålls för produktion av ägg avsedda som livsmedel,
• moder en höna i farföräldra- och morföräldra- eller föräldraled,
• kyckling ett höns som ännu inte är värpmoget och som uppföds till värphöna eller moder till värphöns,
• rede ett avskilt, för äggläggning avsett utrymme, vars golvmaterial inte är av rutnät i metall som kan komma i kontakt med hönsen,
• tillgänglig area en area som är minst 30 centimeter bred och har en lutning om högst 14 procent med minst 45 centimeter fri höjd och till vilken reden inte räknas,
• golvhönseri ett annat för värphöns avsett hönseri än ett burhönseri,
• inredd bur en bur avsedd för värphöns i vilken hönsen har tillgång till ett rede, strö som de kan picka och sprätta i samt lämpliga sittpinnar.

Allmänna principer i lagen om djurvälfärd

Lagen om djurvälfärd (693/2023) är avsedd att främja djurens välbefinnande, respekt som grundar sig på egenvärde och god behandling av djur. Med lagen strävar man efter att på bästa möjliga sätt skydda djur mot negativ påverkan på deras välbefinnande, och lagen kompletteras med djurartsspecifika förordningar. I den här guiden har vi samlat lagstadgade krav som påverkar hönshållningen på ett sätt som fungerar som en presentation av kraven på hönshållaren och skötaren.

Enligt de grundläggande principerna i lagen om djurvälfärd ska djuren behandlas väl och med respekt, med beaktande av djurindividens arttypiska beteende och vana att behandlas. Djur ska behandlas lugnt.

Ett djur får inte utsättas för onödig smärta eller onödigt lidande och djurets välfärd får inte äventyras i onödan. Ett omskött djur får inte lämnas utan skötsel eller överges.

Tillsyn över djurens välbefinnande

Att lagen om djurvälfärd och de regler och bestämmelser som utfärdats med stöd av den iakttas övervakas vid inspektioner av djurens välbefinnande. Inspektionerna utförs av tillsynsmyndigheterna, som vid behov kan anlita experter. Djurhållaren är skyldig att bistå myndigheten vid övervakningen av djurens välbefinnande. Mer information om bland annat tillsynsmyndigheten och tillsynsgrunderna finns under Övervakning av djurskydd på Livsmedelsverkets webbplats.

Den som utför inspektionen har rätt att inspektera djuret, djurhållningsplatsen och andra utrymmen i anslutning till djurhållningen, föda, dryck, utrustning och redskap som är avsedda för djuret samt uppgifter och handlingar som gäller djurhållningen liksom andra omständigheter som är av betydelse för övervakningen. Inspektören har rätt att spela in ljud och bild samt utan kostnad ta de prover som behövs för övervakningen. Inspektionsblanketterna finns under Djurskydd och -transport på Livsmedelsverkets webbplats.

Om det råder misstanke om att ett djur sköts eller behandlas i strid med lagen om djurvälfärd ska man vid behov kontakta den lokala tillsynsmyndigheten, till exempel kommunalveterinären eller polisen. Anmälningsskyldigheten gäller också verksamhetsutövare av den typ som definieras i lagen och som i andra situationer kan ha tystnadsplikt. Mer information om anmälningsskyldigheten finns i nyheten på Livsmedelsverkets webbplats.

Registrering av djurhållningsplats och registeranmälningar

Hönshållaren ska registrera de djurhållningsplatser som hen ansvarar för i djurhållar- och djurhållningsplatsregistret. I samband med registreringen anmäler djurhållaren de djurarter som hålls på djurhållningsplatsen och fyller i djurhållningsanmälan.  När djurhållningen i något skede upphör eller det sker andra ändringar i de angivna uppgifterna ska det anmälas till djurhållar- och djurhållningsplatsregistret inom 30 dygn.

Ytterligare anvisningar om registrering av djurhållningsplats och ändringar i registeruppgifterna finns bland annat i de av Livsmedelsverket upprätthållna anvisningarna på sin hemsida.

Utöver djurarter på djurhållningsplatsen gäller skyldigheten att föra journal över antalet djur, förflyttningar och dödlighet. Aktuell information om journalföringsskyldigheten för fjäderfä finns på Livsmedelsverkets webbplats.

Skötsel av hönor

Skötarens kompetens och ansvar

Hönshållare ska ha tillräcklig kompetens för en ändamålsenlig skötsel av djuren. Om även andra personer deltar i skötseln av djuren ansvarar hönshållaren för att de får anvisningar och handledning. En person under sexton år kan inte ensam ansvara för hönornas välbefinnande. En vårdnadshavare eller någon annan övervakare är skyldig att se till att barn under 15 år som står under hens tillsyn inte äventyrar djurens välbefinnande.

Den som yrkesmässigt eller i stor skala i övrigt håller hönor ska ha lämplig utbildning eller motsvarande kompetens för att kunna sköta sina uppgifter på ett ansvarsfullt sätt. Hönshållaren ansvarar för att det finns ett tillräckligt antal kompetenta personer som sköter djuren, som hållaren har försett med anvisningar om att djuren ska skötas på vederbörligt sätt. Vid behov (t.ex. på en husdjursgård) ska aktören anmäla genomgången utbildning och hur djurskötseln organiseras till djurhållar- och djurhållningsplatsregistret.

Arttypiskt beteende som en del av välbefinnandet

Hönsskötaren bör vara medveten om artens viktiga beteendemässiga behov så att man i skötseln kan ta hänsyn till möjligheterna att tillgodose djurens arttypiska beteende i samband med:

• rörelse
• lek
• vila
• kroppsvård
• ätande
• sökande efter föda och undersökande av omgivningen
• samt sociala relationer.

Sociala relationer bör beaktas i djurgruppens sammansättning, åtminstone när det gäller ålder, kön och storlek. Dessutom bör man fästa uppmärksamhet vid relationerna mellan djuren. Om djuren är fientligt inställda till varandra eller av någon annan anledning kan skada varandra, ska djuren hållas isär. Alternativt ska djuren ha tillräckliga möjligheter att fly och gömma sig undan de andra djuren. 

Sociala relationer kräver särskild uppmärksamhet när djurgrupper sammanförs eller när nya djur införs i en befintlig grupp. I dessa fall kan (på nytt) bildandet av sociala relationer eventuellt orsaka problem, som djurskötaren måste förbereda sig på för att förebygga skador eller att djurens välfärd äventyras på annat sätt.

Behandling och hantering

Höns ska behandlas lugnt och vid hanteringen av dem ska man sträva efter att dra nytta av deras arttypiska beteende. Djuret måste vänjas vid hanteringen och förhållandena på djurhållningsplatsen. Om ett djur är ovant vid hantering ska man ta hänsyn till det i hanteringen av djuret.

Hönor får inte hanteras hårdhänt eller skadas i onödan. Det är förbjudet att hantera eller binda höns på ett sätt som orsakar onödig smärta och onödigt lidande.  Hönor får inte hållas bunden eller i en sådan bur som hindrar djuret från att vända sig om. 

Hönor får inte färgas för att ändra deras utseende.

När hönor fångas in eller tas ut ur buren ska särskild försiktighet iakttas vid hanteringen av hönorna. Hinder som medför risk för skador på hönorna, såsom anordningar och redskap, ska avlägsnas innan hönorna tas fast.

Hönorna ska tas ut ur burarna en åt gången så att de samtidigt stöds under bröstet och vingarna skyddas mot skador. Vid hanteringen av hönor som slutat värpa ska särskild uppmärksamhet fästas vid att de inte orsakas benbrott eller andra skador.

Värnande om hälsa och välfärd

Djurets ägare och skötare ska genom sina egna handlingar sträva efter att förebygga skador och sjukdomar hos djuren. Djuren ska ges förutsättningar till renhet och annan kroppsvård.

Hönornas välbefinnande och förhållanden ska kontrolleras tillräckligt ofta, dock minst en gång per dag och vid behov oftare. En höna ska kontrolleras individuellt om det är nödvändigt på basis av en allmän kontroll. Kontrollen ska utföras minst två gånger per dag och med särskild uppmärksamhet om individen hör till följande djurgrupper:

• nykläckta djur
• sjuka
• djur med avvikande beteende
• hönor i dåligt skick och skadade.

Särskild uppmärksamhet ska fästas vid uppföljningen av djurens välbefinnande när skötselförhållandena förändras. Om något avvikande upptäcks vid inspektionen ska omedelbara åtgärder vidtas för att utreda och rätta till detta.

Sjuka eller skadade djur ska omedelbart ges den vård de behöver, även veterinärmedicinsk vård vid behov. Dessutom ska man se till att hönan har möjlighet till tillräcklig vila. Beroende på sjukdomen eller skadan kan hönan också tillfälligt behöva hållas åtskild från andra djur.

Om sjukdomens eller skadans art kräver det ska djuret avlivas eller slaktas. Ett djur får inte hållas vid liv så att det med tanke på den smärta eller det lidande som djuret upplever är grymt mot djuret. 

Vattning och utfodring

Hönorna ska få foder och vatten av god kvalitet i lagom mängd som tillgodoser såväl djurets fysiologiska behov som väsentliga beteendemässiga behov. Vid behov ska fodret vara berikat med mineraler. Vid utfodringen ska plötsliga förändringar i fodrets sammansättning och mängd undvikas.

Det foder eller den dryck som erbjuds får inte medföra fara för djurens hälsa. Foder ska lagras skyddat mot vilda fåglar och andra djur. Redskap och utrustning avsedda för utfodring och vattning av höns ska hållas rena, och foder eller dryck får inte förorenas av avföring. Tillgången till foder och dricksvatten ska ordnas inomhus eller på någon sådan plats som vilda vatten- och rovfåglar inte har tillgång till.

Vid utfodrings- och vattningsplatserna ska det finnas tillräckligt med utrymme så att det inte uppstår onödig konkurrens om vatten eller foder.

Man ska se till att varje höna får ett tillräckligt näringsintag med hänsyn till installationen av foderutrustningen. Foderrännans kant ska vara minst 10 cm per fullvuxen höna i golvhönserier och 12 cm i inredda burar. Runda fodertråg i golvhönseri ska ha en kant på minst 4 cm. Om automatiska utfodrings- eller vattenanordningar används, ska det finnas en beredskapsplan för funktionsstörningar i automatiken. Med planen tryggas djurens välbefinnande i en störningssituation.

På en permanent djurhållningsplats ska djuren ha ständig tillgång till vatten. Hönorna ska hela tiden ha tillgång till vatten från lämpliga vattenanordningar. Om vattennipplar eller vattenkoppar används för vattning av höns, ska varje höna ha tillgång till minst två nipplar eller koppar. I golvhönserier ska det dessutom finnas minst en nippel eller kopp för varje påbörjad grupp av 10 höns. När sammanhängande vattenrännor används ska kanten vara minst 2,5 cm per höna. För runda vattenautomater är kravet på kantens längd 1 cm per höna.

Det är möjligt att avvika från kraven på tillgång till vatten av veterinärmedicinska skäl. Dessutom krävs inget vatten för nykläckta djur.

Det är förbjudet att tvångsmata och -vattna djur, om det inte är nödvändigt av veterinärmedicinska skäl.

Djuravel och hönornas fortplantning

Vid avel ska man sträva efter att producera livskraftiga, funktionsdugliga och friska djur.

Följande får inte användas vid avel:

• En avelskombination som sannolikt leder till att avkomman drabbas av betydande negativa konsekvenser för välbefinnandet i form av sjukdomar eller andra egenskaper
• Djur som på grund av en ärftlig sjukdom eller egenskap inte kan föröka sig på naturlig väg
• Djur som sannolikt drabbas av betydande negativa konsekvenser för välbefinnandet till följd av fortplantningen
• Avelsmetoder som kan medföra betydande negativa konsekvenser för djurets välbefinnande

Mer information om artificiell reproduktion av hönor finns under punkten ”Ingrepp som utförs på hönor”.

Ingrepp som utförs på hönor

En operation eller ett annat ingrepp som orsakar smärta eller lidande är endast tillåtet om det är nödvändigt med tanke på hönans välbefinnande. I samband med smärtsamma ingrepp ska smärtlindring användas. Situationer då smärtan är lindrig och tillfällig eller ingreppet inte kan vänta kan betraktas som undantag.

Stympning av näbben, avlägsnande av klor eller tår och klippning av vingpennor är förbjudna ingrepp på hönor. I undantagsfall kan åtgärder vidtas endast av veterinärmedicinska skäl.

En operation eller jämförbar åtgärd får i regel endast utföras av veterinär. I vissa fall kan även en kompetent person eller annan person med lämplig utbildning utföra ett visst ingrepp.

En kompetent person får fästa vingmarkering på tuppar och seminera hönor. En kompetent person kan också ta ett vävnadsprov som orsakar lindrig och tillfällig smärta för hälso- och sjukvårds- och avelsbruk. 

Med kompetent person avses en person som har tillräcklig kompetens för att utföra ingreppet utan onödig smärta, onödigt lidande och utan att äventyra djurets välbefinnande.

Den utrustning samt de anordningar och ämnen som används för ingreppen ska vara lämpliga för sitt ändamål, rena och funktionsdugliga. De får inte orsaka djuret onödig smärta, onödigt lidande eller onödig risk för skada.

Medicinering

När det gäller läkemedel och läkemedelsfoder ska de recept som veterinären utfärdat av veterinärmedicinska skäl eller skäl som handlar om djurens välbefinnande följas. Hönor är livsmedelsproducerande djur, dvs. de får endast behandlas med läkemedel som är tillåtna för livsmedelsproducerande djur. Antimikrobiella läkemedel, det vill säga antibiotika, får inte användas för att förebygga en infektion eller sjukdom utan grund.

Hönans tillväxt eller produktion av hönor får inte främjas med läkemedel eller andra motsvarande ämnen och preparat.  Man får inte påverka hönornas prestationsförmåga med läkemedel.

När det gäller produktionsdjur ska man se till att djuren märks på vederbörligt sätt och att karenstiderna iakttas. 

Ägaren eller djurhållaren av produktionsdjuren ska journalföra vilka läkemedel och läkemedelsfoder som använts vid behandling av produktionsdjuren, inbegripet vaccin och avmaskningsmedel. Uppgifterna ska antecknas så snart som möjligt och journalföringen över läkemedelsbehandlingen ska inom livsmedelsproduktion bevaras i minst fem år.

Ägaren eller djurhållaren av produktionsdjur ska föra bok över antalet produktionsdjur som har avlidit på gården. Bokföringen över antalet avlidna djur ska bevaras i minst tre år efter utgången av det år då den senaste anteckningen om djuret gjordes i bokföringen.

Mer information om medicinering, läkemedelslagstiftningen och läkemedelsbokföringen finns i avsnittet om medicinering av djur på Livsmedelsverkets webbplats.

Avlivning och slakt på gården

Hönor ska avlivas så snabbt och smärtfritt som möjligt med hjälp av en avlivningsmetod och -teknik som lämpar sig för arten. Endast den som har tillräckliga kunskaper om avlivningsmetoden och -tekniken för djurarten samt tillräcklig kompetens för att utföra avlivningen får avliva hönor. Störningen för andra djur ska vara så liten som möjligt.

Djur som ska avlivas ska bedövas så att djuret förblir medvetslöst fram till döden. Alternativt kan man använda en avlivningsmetod som direkt leder till att djuret dör. Slakt av höna genom att snabbt skära av halsen med ett vasst instrument är tillåten endast i slakteri i närvaro av en besiktningsveterinär.

Djur får inte avlivas i underhållningssyfte.

Den som avlivar ett djur ska försäkra sig om att djuret har dött innan man gör sig av med det eller vidtar andra åtgärder (inbegripet andra åtgärder i anslutning till slakt).

All utrustning och alla anordningar som används för att avliva djur ska vara lämpliga och funktionsdugliga för sitt ändamål. För att säkerställa att redskapen och anordningarna fungerar korrekt ska de inspekteras och underhållas regelbundet.

Kött som slaktats på gården och inte har besiktigats får endast användas för eget bruk. Mer information om hemslakt finns exempelvis under hemslakt på Livsmedelsverkets webbplats.

Mer information om bland annat avlivning av djur, avlivningsmetoder och reglering av slakt finns i avlivnings- och slaktdelen på Livsmedelsverkets webbplats.

Destruktion av hönor som avlivats eller dött

Alla hönor som dött eller avlivats i ett område för kadaveruppsamling (se karta (pdf)) ska transporteras till en bearbetningsanläggning som godkänts i enlighet med förordningen om animaliska biprodukter eller till en förbränningsanläggning eller kremeringsanläggning som godkänts för bortskaffning av hönor i enlighet med förordningen om animaliska biprodukter. Närmare anvisningar om bortskaffande av kadaver, beställning av kadaveruppsamling och vilken typ av stöd som finns hittar du i avsnittet om biprodukter på Livsmedelsverkets webbplats.

Uppsamlingsskyldigheten gäller även slaktavfall som uppkommit på uppsamlingsområdet, inbegripet hemslakt. Mer information om hanteringen av avfall från hemslakt finns på Livsmedelsverkets webbplats hemslakt.

Bortskaffning av hönor genom nedgrävning är förbjudet på uppsamlingsområdet, med undantag av djurhållningsplatser för färre än 100 fåglar.

Uppsamlingsområdets östra gräns går från Kalajoki via Jämsä till Kouvola och därifrån till Villmanstrand. De kommuner som ligger mellan gränsen och västkusten hör till uppsamlingsområdet, med undantag för svårtillgängliga öar som eventuellt finns i området. De kommuner som hör till uppsamlingsområdet räknas upp mer detaljerat till exempel i avsnittet om biprodukter på Livsmedelsverkets webbplats.

Hönor som dött, avlivats eller slaktats i separat definierade avlägsna områden kan också bortskaffas genom nedgrävning i marken, dock på ett sätt som gör att kvarlevorna inte orsakar fara för människors och djurs hälsa eller för miljön. Mer information om nedgrävning finns under Nedgrävning på Livsmedelsverkets webbplats.

Ägarbyte och förflyttning av hönor

Överlåtelse och försäljning

Säljaren eller överlåtaren av en höna ska ge mottagaren nödvändiga uppgifter om skötseln av hönan, djurhållningsplatsen och andra omständigheter som väsentligt påverkar djurets välbefinnande. Om hönan är sjuk eller skadad ska dessa uppgifter också delges.

Skyldigheten att ge information gäller också tillfällig överlåtelse, såsom tillfällig skötsel.

Ett djur får inte överlåtas permanent till en person under sexton år utan vårdnadshavarens samtycke, eftersom en person under sexton år inte ensam kan ansvara för djurets välbefinnande.

Hönor får inte saluföras på torg och marknader, såvida det inte är ett särskilt publikevenemang avsett för demonstration av djur. En höna får inte överlåtas som lotteri- eller tävlingsvinst.

Förflyttning och transport

Transport av hönor är endast tillåten med transportmedel och under transportförhållanden som inte orsakar onödig smärta eller plåga eller onödigt lidande. En höna som transporteras ska vara i transportabelt skick.

Mer information om transport av djur och indelningen av kommersiella och icke-kommersiella transporter finns i avsnittet om djurtransporter på Livsmedelsverkets webbplats.

Vid lastning, transport och lossning av djur ska de behandlas lugnt och med respekt. Det är förbjudet att hantera och skada djur på ett hårdhänt sätt.

Djuren ska kunna inspekteras och vid behov skötas under transporten. Hönans välbefinnande ska tryggas under transporten och djuret ska skyddas mot skador och insjuknande under transporten. Vid behov ska ett skadat djur få vård eller avlivas.

Transportmedlet ska vara säkert för djuren samt hindra hönorna från att rymma. Hönorna ska ha tillräckligt med utrymme för att stå i en naturlig ställning under transporten. Vid behov ska transportmedlet göra det möjligt att stödja djuren och avskilja dem i sektioner.

Transportmedlets väggar och golv ska vara tillräckligt stadiga för att klara djurens vikt samt ha en konstruktion och vara av material som är säkra för djuren. Golvet får inte vara halt och man ska se till att sekret avlägsnas eller absorberas i strö. Transportmedlet ska kunna rengöras och desinficeras.

Transportmedlet ska ha tillräcklig ventilation. En höna som transporteras får inte lida av kyla, hetta, drag, för mycket fukt, skadliga gaser, nedsmutsning eller kontinuerligt buller som är skadligt för djuret.

Om djur förflyttas mellan länder ska man iaktta import- och exportbegränsningarna som varierar från land till land och som bland annat förhindrar spridningen av djursjukdomar. På Livsmedelsverkets webbplats finns allmän information om import och export samt närmare information om exempelvis förflyttning av djur inom EU-området.

Djurhållningsplatsen för hönor

Kraven på djurhållningsplatser gäller både tillfälliga och permanenta djurhållningsplatser, om inte annat nämns.

Allmänna krav

Hönorna ska kunna stå och vila i naturlig ställning på djurhållningsplatsen samt byta ställning där utan svårighet. Djur som hålls på en och samma djurhållningsplats ska ha möjlighet att vila samtidigt.

Djurhållningsplatsens konstruktioner, anordningar och material ska vara i gott skick och säkra. Risken för skada och sjukdom, risken för rymning och brandrisken på djurhållningsplatsen ska vara så liten som möjligt. Buröppningen ska till storlek, konstruktion och form vara sådan att hönan kan tas ut ur buren utan att den orsakas onödigt lidande eller risk för skador.

Den som håller hönor yrkesmässigt eller i stor skala i övrigt ska förbereda sig på eldsvådor och strömavbrott och andra motsvarande störningar som hotar djurens välfärd.

Gnagare och andra skadedjur ska bekämpas på djurhållningsplatser.

Djurstallet ska planeras och byggas på ett sätt som gör att hönorna kan skötas och inspekteras på djurhållningsplatsen utan svårigheter. Inhysningssystem i två eller flera våningar ska vara sådana att varje våningsplan kan inspekteras direkt och utan besvär och att hönorna kan tas ut från varje våning på ett lämpligt sätt. På en permanent djurhållningsplats ska det finnas utrymmen och redskap som möjliggör hantering och inspektion samt utrymmen för vård och isolering av sjuka och skadade djur. 

En permanent djurhållningsplats ska dessutom till sin konstruktion vara lämplig och tillräckligt rymlig med tanke på artens typiska beteende:

• rörelse
• lek
• vila
• kroppsvård
• ätande
• sökande efter föda och undersökande av omgivningen
• samt sociala relationer.

När det gäller sociala relationer ska man uppmärksamma andra djurs möjligheter att komma undan samt att minimera de negativa konsekvenserna av konkurrens som foder- och dricksplatserna orsakar.

Förhållandena på djurhållningsplatsen

Temperaturen, luft- och vattenkvaliteten samt andra miljöförhållanden på djurhållningsplatsen ska vara lämpliga för hönor. Djurstallet ska ha en sådan ventilation att luftens strömningshastighet, fuktighet, dammängd och halt av skadliga gaser inte stiger till en nivå som är skadlig. Temperaturen ska vara lämplig för de höns som hålls i djurstallet.

Om hönornas hälsa och välbefinnande är beroende av ett maskinellt ventilationssystem ska anordningen ha ett larmsystem som reagerar på störningar. Larmsystemets funktion ska kontrolleras regelbundet. I djurstallet ska det finnas möjlighet att ordna tillräcklig ventilation även vid störningar i den maskinella ventilationen.

Om det används strö på djurhållningsplatsen för höns, måste det hållas lagom torrt.

Om det för belysningen i djurstallet i huvudsak används lampor, ska det ordnas en lämplig vilotid för hönsen genom att ljusstyrkan minskas tillräckligt. När belysningen i huvudsak är naturlig ska fönstren placeras så att ljuset fördelas jämnt mellan alla delar av djurstallet. I hönshus för värphöns ska belysningsrytmen vara sådan att en tillräckligt lång enhetlig period av mörker ingår i dygnet.

Bullernivån ska hållas så låg som möjligt i hönshus och ständigt eller plötsligt buller ska undvikas. Hönor får inte ständigt vara utsatta för buller som överstiger 65 decibel.

Djurhållningsplatsens väggar och golv

Djurstallets väggar och golv ska till konstruktion och material vara lämpliga för de hönor som hålls där. Golvet eller botten ska vara sådant att det ger tillräckligt stöd åt de framåtpekande klorna på varje fot. Om hönsen hålls på nätgolv, ska nättråden vara minst två millimeter tjock. Golvet eller bottnen får inte skada fåglarna.

Inhysningssystem i två eller flera våningar ska vara sådana att varje våningsplan kan inspekteras direkt och utan besvär och att hönorna kan tas ut från varje våning på ett lämpligt sätt. Våningar som placeras på varandra ska byggas och placeras så att hönornas spillning inte faller ner på lägre plan. Bestämmelsen om byggande och placering av våningar tillämpas dock inte på djurhållningssystem som används för uppfödning av kycklingar

Boxens eller burens golvyta ska motsvara Utrymmeskraven.

Renhållning och underhåll av djurhållningsplatser

En djurhållningsplats ska gå att hålla tillräckligt ren och man ska kunna upprätthålla god hygien med hänsyn till djurens välfärd. Döda hönor ska avlägsnas dagligen från djurhållningsplatsen. Stallar och burar avsedda för inhysning av höns samt utrustning och anordningar avsedda för hönshållning ska lätt kunna hållas rena och vid behov kunna desinfekteras. Alla utrymmen, anordningar och redskap som värphönsen kommer i beröring med ska i sin helhet rengöras och desinfekteras alltid när utrymmet töms och innan en ny grupp höns tas in.

Djurhållningsplatsen och dess konstruktioner, inhägnader, utrustning och anordningar ska hållas rena och i gott skick. Vid ytbehandling får man inte använda träskyddsmedel, målarfärg eller andra ämnen som medför risk för förgiftning.

Platsen ska underhållas så att hönornas hälsa och välbefinnande inte äventyras. Man ska kontrollera att anordningar som påverkar hönornas hälsa och välbefinnande fungerar minst en gång per dag. Fel som observerats på djurhållningsplatsen och som äventyrar djurens välbefinnande ska rättas till omedelbart. Om det inte är möjligt att rätta till omedelbart ska djurets välbefinnande tryggas med andra nödvändiga metoder tills felen åtgärdas.

Anordningar och redskap

Anordningar och redskap som är avsedda för hållning, vattning och utfodring av höns får inte medföra risk för att hönorna skadas. Ventilations- och utfodringsanordningar samt andra anordningar och redskap ska vara sådana att de orsakar så lite buller som möjligt.

Utfodringskärl och fodertråg samt vattenkärl, vattenrännor, vattennipplar och andra vattenanordningar ska byggas och installeras på djurhållningsplatsen så att de är säkra för hönsen och inom räckhåll för alla djur. Om automatiska vatten- och utfodringsanordningar används på djurhållningsplatsen ska hönorna vänjas vid att använda dem.

Om användningen av redskap, anordningar och ämnen som är avsedda för skötsel, hantering, fasttagande, transport, bedövning eller avlivning av hönor uppenbart orsakar djuret onödig smärta eller plåga, får de inte tillverkas, importeras, marknadsföras, säljas, överlåtas, innehas eller användas.

Fållor och beten

Förbudet mot att hålla fjäderfä utomhus gäller varje år under perioden 8.2–31.5. Under denna tid är det tillåtet att hålla hönor utomhus endast i sådana utehägn och inhägnader som uppfyller kraven på inhägnad för skydd av utehägnen. Genom utehållningsförbudet förebyggs smitta av fågelinfluensa från vilda vatten- och rovfåglar. 

Anmälan om utehållning ska göras till kommunalveterinären minst två månader innan den planerade utehållningen inleds. Anmälan ska göras skriftligen och innehålla fågelart, antal fåglar och en redogörelse för hur fåglarna i utehägnet skyddas. Anmälan behöver inte förnyas årligen om det inte sker ändringar i de anmälda uppgifterna.

Djurhållningsplatsen ska vara säker för hönorna och erbjuda ett tillräckligt skydd mot ogynnsamma väderförhållanden. Hönorna ska vid behov ha tillgång till ett lämpligt väderskydd. Gångvägarna från djurstallet till utomhusinhägnaderna och betet ska vara säkra för hönor.

Inhägnaden ska vara tillräckligt rymlig med beaktande av antalet hönor och bottnens beskaffenhet. Inhägnadens botten ska vara sådan att den kan hållas torr. I inhägnaden får det inte finnas konstruktioner eller föremål som kan skada fåglarna. 

Inhägnadernas och betenas stängsel ska vara i gott skick, säkra och av ett material som lämpar sig för hönor. Stängslen ska hållas i gott skick för att förhindra att hönorna rymmer eller skadar sig.

Utehägnen för hönor som hålls utomhus under perioden 8.2.–31.5. ska vara helt inhägnad och täckt med ett tillräckligt tätt nät eller på något annat motsvarande sätt så att vilda vatten- och rovfåglar inte kommer i kontakt med hönsen. Tillgången till foder och dricksvatten ska ordnas inomhus eller på någon sådan plats som vilda vatten- och rovfåglar inte har tillgång till.

Utrymmeskrav

Inredda burar för värphöns

För varje höna som hålls i bur ska det finnas minst 750 kvadratcentimeter burarea per höna, varav 600 kvadratcentimeter ska vara tillgänglig area.  Burens totala area ska dock vara minst 2 000 kvadratcentimeter. Burens höjd ska dock vara minst 20 centimeter i de delar av buren som inte utgör tillgänglig area.

Tillgänglig area är en area som är minst 30 centimeter bred och har en lutning om högst 14 procent med minst 45 centimeter fri höjd. Reden räknas inte med i den tillgängliga arean.

Kraven på utfodrings- och vattningsanordningar finns i guiden under Vattning och utfodring.

Hönsen ska ha tillgång till ett rede, strö som de kan picka och sprätta i samt lämpliga sittpinnar med en längd på minst 15 centimeter per höna. Sittpinnarna ska vara av lämpligt material och sådana att hönorna kan använda dem utan besvär. Burarna ska vara utrustade med en klonötare av lämpligt slag.

Mellan burraderna ska det finnas ett mellanrum på minst 90 centimeter. Avståndet mellan den nedersta burraden och golvet ska vara minst 35 centimeter.

Golvhönserier

I ett golvhönseri får det finnas högst nio höns per kvadratmeter tillgänglig area. Beräkningen görs utifrån hönsens tillgängliga area.

Tillgänglig area är en area som är minst 30 centimeter bred och har en lutning om högst 14 procent med minst 45 centimeter fri höjd. Reden räknas inte med i den tillgängliga arean.

Kraven på utfodrings- och vattningsanordningar finns i guiden under Vattning och utfodring. 

I hönseriet ska det finnas lämpliga sittpinnar med en längd på minst 15 centimeter per höna. Sittpinnarna ska vara av ett material som är lämpligt för hönorna, utan vassa kanter och sådana att hönorna kan använda dem utan besvär.

Hönorna ska ha tillgång till strö som de kan picka och sprätta i.

Mördrarna ska ha lämpliga platser där de kan värpa. Det ska finnas minst ett rede för varje påbörjad grupp av sju hönor. Om kollektivreden används, ska det finnas en yta på minst 1 kvadratmeter för varje påbörjad grupp på 120 höns.

Särskilda krav i golvhönserier med minst 350 värphöns

När det finns minst 350 värphöns i ett golvhönseri ska det finnas en ströarea på minst 250 kvadratcentimeter per höna, och minst en tredjedel av golvarean ska täckas med strö.

Sittpinnarna får inte vara placerade ovanför ströbädden, och det horisontella avståndet mellan pinnarna ska vara minst 30 centimeter och 20 centimeter mellan pinne och vägg.

I sådana golvhönserier där det är möjligt för kycklingarna att röra sig fritt mellan olika plan får det finnas högst fyra våningsplan. Den fria höjden mellan våningsplanen ska vara minst 45 centimeter.

Om hönsen har möjlighet till utevistelse, ska det finnas flera öppningar som ska vara minst 35 centimeter höga och 40 centimeter breda. Öppningarna ska placeras utefter hela byggnadens längd, och deras sammanlagda bredd ska vara minst 2 meter för varje grupp på 1 000 höns. I inhägnaden ska det finnas möjlighet att söka skydd mot ogynnsamma väderförhållanden och rovdjur. Vid behov ska det finnas lämpliga vattentråg i inhägnaden.

Mödrar till värphöns och kycklingar

Hönorna ska ha lämpliga platser där de kan värpa. Det ska finnas minst ett rede per varje påbörjad grupp på sju hönor. Om kollektivreden används, ska det finnas en yta på minst 1 kvadratmeter för varje påbörjad grupp på 120 höns.

I fråga om kycklingar som föds upp i bur ska kraven i tabell 1 följas.

Tabell 1. Krav på utrymme samt vattnings- och utfodringssystem för kycklingar som uppföds i bur

Uppfödningstätheten för kycklingar som föds upp i golvhönseri får på basis av kilogram levande vikt vara högst 21 kg/m². I ett golvhönseri där kycklingar föds upp ska minst en fjärdedel av golvarean täckas med strö.

I ett golvhönseri ska det under hela uppfödningstiden finnas lämpliga sittpinnar, som är tillgängliga för hela gruppen och som är jämnt utplacerade i hela utrymmet. Sittpinnarna ska vara tillverkade av ett material som lämpar sig för kycklingar, de ska vara sådana att kycklingarna kan använda dem utan svårighet och de får inte ha vassa kanter. I sådana golvhönserier där det är möjligt för kycklingarna att röra sig fritt mellan olika plan får det finnas högst fyra våningsplan.

I ett golvhönseri ska det för vattning av kycklingar finnas vattennipplar eller vattenkoppar så att minst två vattennipplar eller vattenkoppar är tillgängliga för varje kyckling. Vatten- och utfodringsanordningarna ska uppfylla kraven i tabell 2.

Tabell 2. Krav på vatten- och utfodringsanordningar för kycklingar som uppföds i golvhönseri