Andringar av den nya välfärdslagen

Den nya lagen om djurvälfärd (693/2023) träder i kraft den 1 januari 2024. I och med den nya lagen kommer det helt nya bestämmelser och delvis ändrade bestämmelser. På denna webbsida har sammanställts de åtgärder som kräver aktiva handlingar av djurhållare och samt för personer som arbetar med djur. Observera att denna sida kommer att uppdateras kontinuerligt under året 2023.

Nya krav på hållande av hundar och hästar från och med 1.1.2024

Lagen om djurvälfärd (693/2023) som träder i kraft 1.1.2024 ställer nya krav även på den som håller hundar och hästar. Båda djurarterna ska i fortsättningen bl.a. hela tiden ha tillgång till vatten på den permanenta djurhållningsplatsen. Dessutom blir en del av de ingrepp och redskap som den tidigare lagstiftningen tillåter förbjudna i och med den nya lagen. Även innehav av sådana redskap förbjuds i fortsättningen.

Utöver lagen om djurvälfärd finns det också bestämmelser om kraven på hundars och hästars välfärd också i de djurartsspecifika förordningar som utfärdats med stöd av den nuvarande djurskyddslagen och som förblir i kraft tills vidare. Författningarna i fråga kommer senare att ersättas av nya förordningar. Genom de förordningar som statsrådet utfärdar med stöd av lagen om djurvälfärd kommer man också att utfärda närmare bestämmelser om bl.a. kompetenskrav för dem som gör olika ingrepp, förbjudna ingrepp samt ramvillkor för användningen av djur för avel.

Läs mer:

Nya krav på hållande av hundar från och med 1.1.2024

Nya krav på hållande av hästar från och med 1.1.2024

Anmälningsskyldighet för aktörer som vårdar vilda djur från och med den 1 januari 2024

I lagen om djurvälfärd (693/2023) som träder i kraft den 1 januari 2024, finns en ny bestämmelse (61 §) som medför anmälningsskyldighet för aktörer som vårdar vilda djur. Med hjälp av bestämmelsen strävar man efter att säkerställa att vården av vilda djur på lång sikt är i kunniga händer och att myndigheterna känner till aktörerna inom branschen. Anmälningsskyldigheten gör det också möjligt att effektivare kunna övervaka en verksamhet. Vården av vilda djur förutsätter specialkompetens och bland annat lokaler som lämpar sig för verksamheten. Okunnig skötsel leder lätt till onödigt lidande för djuren och kan exempelvis göra dem tamare, vilket förhindrar att de kan försättas i frihet.

Enligt 29 § i lagen om djurvälfärd, som träder i kraft i början av 2024, kan ett skadat djur eller ett vilt djur som annars är i hjälplöst tillstånd kortvarigt tas om hand för att ge det första hjälpen eller överlämnas för vård. Första hjälpen kan till exempel inkludera att värma upp nedkylda djur eller att hjälpa en fågel som flugit in i fönstret att återhämta sig från omtöckning under högst några timmar. Efter första hjälpen ska djuret försättas i frihet när dess tillstånd tillåter det eller överlämnas för vård till en vårdplats som avses i 61 §. Om djuret inte kan försättas i frihet och vården av det inte kan ordnas, ska djuret avlivas.

Den som bedriver en djurhemsverksamhet för vilda djur ska göra en skriftlig anmälan om sin verksamhet till det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde verksamheten bedrivs.

  • De vårdplatser som för närvarande är verksamma gör anmälan inom två månader från det att lagen om djurvälfärd trätt i kraft, dvs. senast den 1 mars 2024.
  • Vårdplatser som inleder sin verksamhet efter den 1 januari 2024 gör en anmälan senast 30 dygn innan verksamheten inleds.

I anmälan till regionförvaltningsverket bör, utöver de uppgifter som krävs för att identifiera verksamhetsutövaren och allmän information om den planerade verksamheten, ingå följande: 1) uppgift om de djurarter och det antal djur som verksamheten omfattar; 2) utredning om djurhållningsplatserna; 3) utredning om djurhållarens eller djurhållarnas kompetens; 4) utredning om hur djurens skötsel avses bli ordnad. Även avslutande av vårdverksamhet eller väsentliga förändringar i verksamheten ska alltid skriftligen anmälas till regionförvaltningsverket. Anmälan är avgiftsfri. Regionförvaltningsverkens kontaktuppgifter finns på webbplatsen: rfv.fi > välj ärende > privatperson > kontakta oss > kontaktuppgifter.

Det är en skyldighet för aktören för en djurhemsverksamhet att föra en förteckning över de djurarter och djur som omfattas av verksamheten. Förteckningen kan föras elektroniskt eller på en pappersblankett. Innan man påbörjar långvarig vård av ett vilt djur som har förts till en vårdplats måste man undersöka om det krävs ett undantagstillstånd enligt naturvårdslagen eller jaktlagen för att inneha djuret. Innehav av främmande arter regleras närmare i lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter (1709/2015) och i statsrådets förordning (704/2019) föreskrivs närmare om vilka arter som inte får släppas ut i miljön, avsiktligt importeras från länder utanför Europeiska unionen eller från medlemsstater i Europeiska unionen, innehas, uppfödas, transporteras, släpps ut på marknaden, förmedlas eller på annat sätt överlåtas. Mer information om främmande arter finns på webbplatsen vieraslaji.fi.

Om ett djur efter avslutad vård på grund av skada, sjukdom eller annan orsak inte kan försättas i frihet och inte heller kan placeras permanent i en djurpark, måste det avlivas. Mer information om anmälan kan begäras av länsveterinärerna vid regionförvaltningsverket för vårdplatsen.

 

Krav på ständig tillgång till vatten för däggdjur och fåglar från och med 1.1.2024

I och med lagen om djurvälfärd som träder i kraft den 1 januari 2024 ska alla däggdjur och fåglar ständigt ha möjlighet att dricka vatten i sin permanenta djurhållningsplats (Lag om djurvälfärd 693/2023 21 §). Djurhållningsplatsen är permanent om djuret tillbringar största delen av sitt dygn där. Tillräcklig tillgång till vatten är djurets grundläggande fysiologiska behov och att ta hand om djuret är en väsentlig del av djurhållningen. Av djuren är i synnerhet däggdjur och fåglar känsliga för problem som orsakas av begränsad tillgång till vatten och som man med den nya bestämmelsen strävar efter att förebygga. Ständig tillgång till dricksvatten förutsätts dock inte till exempel under kortvarig farmuppfödning, transport eller annan motsvarande kortvarig förvaring.

Undantag på kravet på ständig tillgång till vatten är

  • nyfödda eller nykläckta djur
  • frilevande djur som föds upp på vidsträckta områden under naturliga förhållanden
  • djur för vilka man av veterinärmedicinska skäl är tvungen att begränsa tillgången till vatten
  • renar då det finns tillgång till ren snö utan begränsningar
  • situationer där exceptionellt svåra väderförhållanden förhindrar att det ständigt finns tillgång till smältvatten. Årligen återkommande köldperioder är dock inte sådana exceptionella väderförhållanden som avses i denna paragraf.
  • sådana permanenta djurhållningsplatser där det av orsaker som beror på djurhållningsformen och väderleksförhållandena är orimligt svårt att ordna ständig tillgång till smältvatten vintertid - dessa undantag kommer att vara uppfödning av kalvar i igloo, yrkesmässiga slädhundar i slädhundsgårdar och vissa pälsdjur. När vattnet fryser på grund av väderleksförhållandena ska djuren dock ha möjlighet att dricka minst tre gånger per dag. Närmare bestämmelser i frågan utfärdas senare genom förordning av statsrådet.

Utöver ovan nämnda undantag förutsätts enligt den gällande lagstiftningen att svin ska ha ständig tillgång till vatten först från och med två veckors ålder (Statsrådets förordning 629/2012 15 §) och lamm och killingar från och med en veckas ålder Statsrådets förordning 587/2010 12 § och 589/2010 11 §).

Bestämmelsen innehåller ingen övergångsperiod, så med undantag av ovan nämnda undantag ska tillgången till vatten tryggas för alla djur på de permanenta djurhållningsplatserna genast från början av 2024. Vattnet kan till exempel erbjudas i ett vattenkärl, en automatisk vattennippel eller -kopp eller genom att ordna så att djuret har tillgång att dricka i ett lämpligt naturvattendrag. Vattnet får inte frysa under köldperioderna.

Bestämmelsen gäller en stor grupp djur, för vilka det tidigare inte har krävts ständig tillgång till vatten, såsom katter, hundar och andra små sällskapsdjur samt hästar och nötkreatur. I och med den nya bestämmelsen kan det vara nödvändigt att göra strukturella ändringar i djurhållningsplatserna för att trygga djurens tillgång till vatten, i synnerhet redan under den kommande vintern. Exempelvis hundar, fåglar och hästar som hålls i utomhusfållor kan i fortsättningen behöva uppvärmningsbara vattenkoppar på vintern. Tillgången till vatten övervakas från och med början av året i samband med djurskyddsinspektioner.

 

Mer information:

Specialsakkunnig Minna Haataja-Koskinen, tfn  029 520 5235

Specialsakkunnig Taina Mikkonen, tfn  029 520 4702

 

Vårdutrymmen som möjliggör hantering och separata vårdutrymmen på djurhållningsplatser från och med 1.1.2024

I lagen om djurvälfärd som träder i kraft den 1 januari 2024 finns en ny bestämmelse (38 §) enligt vilken det på en permanent djurhållningsplats eller i anslutning till den ska det finnas utrymmen och redskap som är nödvändiga för att inspektera och hantera djur samt vid behov utrymmen för vård och isolering av djur som är sjuka eller skadade. Djurhållningsplatsen ska med andra ord utrustas med sådana konstruktioner, anordningar eller redskap med vilka djuren kan inspekteras och skötas på ett behörigt sätt. Enligt 23 § i lagen ska ett sjukt eller skadat djur vid behov hållas skilt från andra djur i ett ändamålsenligt utrymme och ges tillräcklig möjlighet till vila.

I och med den nya bestämmelsen kan det vara nödvändigt att skaffa nya anordningar till djurhållningsplatserna eller göra strukturella ändringar för att hanteringen av djuren ska vara säker, inte bara för djuren utan också för de människor som hanterar dem. Till exempel på gårdar med nötköttsproduktion kan detta i fortsättningen förutsätta en hanteringsbur där djuren vid behov kan tas fast och begränsa deras rörlighet. Med hjälp av lämpliga utrymmen och utrustning blir det lättare att kontrollera och behandla djuren på olika sätt, såsom att sätta öronmärkning och ta prover. Vid kontroll och hantering av djur samt vid vård och isolering av sjuka eller skadade djur kan ofta samma utrymmen och fasthållningsredskap användas.

Beroende på djurart och djurhållningsform ska det på den permanenta djurhållningsplatsen eller i anslutning till den också finnas behövliga utrymmen för vila och eventuell isolering av djuren. Till exempel i svinstall och ladugårdar ska det finnas sjukboxar som är tillgängliga för detta ändamål. Däremot behövs i praktiken inga vårdutrymmen till exempel i uppfödningsstall för broilrar, eftersom enskilda insjuknade och skadade djur i allmänhet avlivas istället för att få vård. Bestämmelsen gäller också hobby- och sällskapsdjur.

Bestämmelsen har ingen övergångsperiod. Alla permanenta djurhållningsplatser ska ha utrymmen och redskap som möjliggör hantering samt vid behov utrymmen för skötsel och isolering av sjuka och skadade djur genast från början av 2024.

 

Mer information:

Specialsakkunnig Minna Haataja-Koskinen, tfn  029 520 5235

Specialsakkunnig Taina Mikkonen, tfn  029 520 4702

 

Vissa myndigheters och andra aktörers anmälningsskyldighet om djur som är i behov av hjälp

I lagen om djurvälfärd (693/2023) som träder i kraft den 1 januari 2024, finns en ny bestämmelse som medför anmälningsskyldighet för vissa aktörer. I praktiken har det förekommit situationer där man till exempel vid ett kundbesök upptäcker att ett djur hos kunden är i behov av hjälp, men med stöd av sekretessbestämmelserna har man inte anmält djuret som är i behov av hjälp till djurskyddsmyndigheten.

I 88 § i lagen om djurvälfärd föreskrivs skyldigheten för den som är anställd eller innehar ett förtroendeuppdrag hos vissa aktörer eller som utför motsvarande uppgifter i ett uppdragsförhållande eller som självständig yrkesutövare och som i sin uppgift fått kännedom om ett djur i behov av hjälp är skyldig att utan dröjsmål och oberoende av sekretessbestämmelserna göra en anmälan till den behöriga tillsynsmyndigheten och lämna myndigheten de uppgifter som är nödvändiga för att bedöma saken. Dessa aktörer är:

1) avbytarservice och vikariehjälp,

2) seminörer,

3) social- och hälsovården och en producent av dessa tjänster,

4) en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården,

5) Nödcentralsenheten,

6) brand- och räddningsväsendet,

7) Gränsbevakningsväsendet,

8) utsökningsmyndigheten,

9) en församling eller något annat religiöst samfund, den tystnadsplikt som gäller vid bikt eller annan själavård ska dock iakttas.

Även andra än ovan nämnda personer kan utan skyldighet göra en motsvarande anmälan, oberoende av de sekretessbestämmelser som eventuellt gäller dem. Tillsynsmyndigheten har tystnadsplikt om sekretessbelagda uppgifter.

Aktörer som levererar el, värme eller vatten till djurproduktionsgårdar eller som tillhandahåller tjänster med anknytning till dem ska göra en anmälan till den behöriga tillsynsmyndigheten inom en skälig tid innan el-, värme- eller vattendistributionen avbryts permanent, om aktören vet att det finns djur på gården.

Det krävs inte att anmälaren har sakkunskap om djurhållning för att göra anmälan, tillsynsmyndigheten begär vid behov tilläggsuppgifter som är nödvändiga med tanke på lägesbedömningen. Anmälarens identitet hemlighålls, om avslöjandet av identiteten kan anses orsaka olägenhet.

Mer information:

Specialsakkunnig Minna Haataja-Koskinen, tfn  029 520 5235

Specialsakkunnig Taina Mikkonen, tfn  029 520 4702

Sidan har senast uppdaterats 23.11.2023