Häst – hållning, skötsel och välbefinnande: Samlad lagstiftning

Den här guiden sammanfattar bestämmelserna om djurvälfärd som gäller hållning av och välbefinnande hos hästar, åsnor och korsningar av dessa. Det som i denna guide konstateras om hästar gäller alla ovan nämnda hästdjur.  Mer information om de krav som den nya förordningen om hästars välbefinnande medför finns också samlad på Livsmedelsverkets webbplats. De frågor som behandlas i guiden gäller huvudsakligen behandlingen av djuren och förutsättningarna för djurhållning, och till exempel alla krav som gäller hästverksamhet har inte inkluderats. Det finns dessutom specifika stadgar om behandling av djur som används för vetenskapliga ändamål och undervisningsändamål.  

De författningar som används som källor anges i förteckningen nedan med länkar. Man kan också bekanta sig närmare med lagstiftningen om djurens välfärd i jord- och skogsbruksministeriets F-register.

I denna guide används följande begrepp:

• häst, som avser hästar (inkl. ponnyer), åsnor och korsningar av dessa (mula och mulåsna),
• stallen byggnad där hästar hålls antingen i enhästboxar eller gruppboxar,
• lösdriftsstallen byggnad eller del av en byggnad där hästar hålls och som erbjuder hästar ett torrt liggområde och möjlighet att vistas fritt utomhus,
• hägnett inhägnat område där hästen har möjlighet att röra sig fritt utomhus samt ett bete utanför växtperioden.

Allmänna principer i lagen om djurvälfärd

Lagen om djurvälfärd (693/2023) är avsedd att främja djurens välbefinnande, respekt som grundar sig på egenvärde och god behandling av djur. Med lagen strävar man efter att på bästa möjliga sätt skydda djur mot negativ påverkan på deras välbefinnande. Lagen kompletteras med djurartsspecifika och andra förordningar. I den här guiden har vi samlat lagstadgade krav som påverkar hästhållningen på ett sätt som fungerar som en presentation av kraven på hästhållaren och skötaren.

Enligt de grundläggande principerna i lagen om djurvälfärd ska djuren behandlas väl och med respekt, med beaktande av djurindividens arttypiska beteende och hur de är vana att behandlas. Djur ska behandlas lugnt.

Ett djur får inte utsättas för onödig smärta eller onödigt lidande och djurets välfärd får inte äventyras i onödan. Ett omskött djur får inte lämnas utan skötsel eller överges.

Tillsyn över djurens välbefinnande

Att lagen om djurvälfärd och de regler och bestämmelser som utfärdats med stöd av den iakttas övervakas vid inspektioner av djurens välbefinnande. Inspektionerna utförs av tillsynsmyndigheterna, som vid behov kan anlita experter. Djurhållaren är skyldig att bistå myndigheten vid övervakningen av djurens välbefinnande. Mer information om bland annat tillsynsmyndigheten och tillsynsgrunderna finns under Övervakning av djurskydd på Livsmedelsverkets webbplats.

Den som utför inspektionen har rätt att inspektera djuret, djurhållningsplatsen och andra utrymmen i anslutning till djurhållningen, föda, dryck, utrustning och redskap som är avsedda för djuret samt uppgifter och handlingar som gäller djurhållningen liksom andra omständigheter som är av betydelse för övervakningen. Inspektören har rätt att spela in ljud och bild samt utan kostnad ta de prover som behövs för övervakningen. Inspektionsblanketterna finns under Djurskydd och -transport på Livsmedelsverkets webbplats.

Om det råder misstanke om att ett djur sköts eller behandlas i strid med lagen om djurvälfärd ska man vid behov kontakta den lokala tillsynsmyndigheten, till exempel kommunalveterinären eller polisen. Anmälningsskyldigheten gäller också verksamhetsutövare av den typ som definieras i lagen och som i andra situationer kan ha tystnadsplikt. Mer information om anmälningsskyldigheten finns i nyheten på Livsmedelsverkets webbplats. 

Registrering av djurhållningsplats och anmälningar till hästregistret

Hästhållaren ska registrera de djurhållningsplatser som hen ansvarar för i djurhållar- och djurhållningsplatsregistret. I samband med registreringen anmäler djurhållaren de djurarter som hålls på djurhållningsplatsen och fyller i djurhållningsanmälan. Om djuret hålls på en gemensam djurhållningsplats (t.ex. ett hyresstall), ansvarar i första hand den aktör som ansvarar för djurhållningsplatsen för registreringen. När djurhållningen i något skede upphör eller det sker andra ändringar i de angivna uppgifterna ska aktören anmäla det till djurhållar- och djurhållningsplatsregistret inom 30 dygn.

Den aktör som ansvarar för djurhållningsplatsen för hästar ska föra bok över de djur som finns på djurhållningsplatsen, djur som föds eller dör där, som anländer till platsen och som lämnar platsen.

Ytterligare anvisningar om registrering av djurhållningsplats och ändringar i registeruppgifterna finns bland annat på Livsmedelsverkets webbplats Registrering av djurhållningsplats och hästdjurhållning samt i Livsmedelsverkets anvisning om djurhållar- och djurhållningsplatsregistret, som upprätthålls på verkets webbplats.

Identifiering av hästar och anmälan till registret

Hästar märks med ett mikrochip som innehåller djurets identifieringskod och identifieras dessutom med en livslång identitetshandling (hästpass). Den som utfärdar identifieringshandlingen ansvarar också för att hästen märks med mikrochip. Hästhållaren ska ansöka om identitetshandlingen senast två månader innan

• djuret lämnar den djurhållningsplats där det föddes för en tid som överstiger 30 dygn, eller
• djuret uppnår 12 månaders ålder.

I samband med att identitetshandlingen utfärdas sparar utfärdaren hästens uppgifter i registret.

Hästhållaren ska anmäla en häst som förts in till Finland från ett annat land till registret inom 7 dagar från införseln. Mer information finns på Livsmedelsverkets webbplats Anmälningar av hästdjur till databasen.

Identitetshandlingen ska alltid finnas tillgänglig på den djurhållningsplats där hästdjuret hålls. Identitetshandlingen ska också följa med hästdjuret under transport. Ett djur som inte har identifierats på behörigt sätt får inte flyttas från djurhållningsplatsen eller tas emot på en djurhållningsplats.

Om det mikrochip som fästs på hästen slutar fungera ska det ersättas med ett nytt så snart som möjligt. Ett mikrochip som inte fungerar ska i vilket fall som helst bytas ut inom 30 dagar från det att funktionsfelet upptäcktes och innan djuret flyttas från sin sedvanliga djurhållningsplats.

När en häst har dött ska hästhållaren returnera hästens identitetshandling till den som utfärdat handlingen inom 30 dagar från hästens död.

Mer information om kraven på identifiering och registrering av hästar finns under Hästdjur i avsnittet Identifiering och registrering av djur på Livsmedelsverkets webbplats.

Yrkesmässig eller annars storskalig hästhållning

Om hästhållningen är yrkesmässig eller annars bedrivs i stor skala ska aktören, utöver uppgifter om hästarnas djurhållningsplats och hållning, också anmäla uppgifter till djurhållar- och djurhållningsplatsregistret om djurhållarens kompetens samt en utredning om hur skötseln av djuren ordnas.

Hästhållning kan anses vara yrkesmässig eller annars storskalig om det är fråga om:

• storskalig hästhållning där aktören håller minst sju hästar som är äldre än 12 månader,
• regelbunden saluföring eller annan överlåtelse av hästar, där aktören säljer eller på annat sätt överlåter minst sex hästar per år,
• uthyrning av hästar, mottagande av hästar för förvaring, skötsel, träning eller utbildning, eller undervisning i användning och hantering av dessa djur, när aktören samtidigt och regelbundet håller sammanlagt minst sex djur,
• regelbunden saluföring, annan överlåtelse, förmedling eller storskalig hållning av sällskaps- och hobbydjur som sammanlagt omfattar minst 15 hundar, katter, frettar, kaniner, hästar eller andra hästdjur.

Den som yrkesmässigt eller i stor skala i övrigt håller hästar ska ha lämplig utbildning eller motsvarande kompetens för att kunna sköta sina uppgifter på ett ansvarsfullt sätt. Hästhållaren ansvarar för att det finns ett tillräckligt antal kompetenta personer som sköter djuren, som hållaren har försett med anvisningar om att djuren ska skötas på vederbörligt sätt.

Skötsel av hästar

Hästskötarens kompetens och ansvar

Hästhållare ska ha tillräcklig kompetens för en ändamålsenlig skötsel av djuren. Om även andra personer deltar i skötseln av djuren ansvarar hästhållaren för att de får anvisningar och handledning. En person under sexton år kan inte ensam ansvara för hästarnas välbefinnande. En vårdnadshavare eller någon annan övervakare är skyldig att se till att barn under 15 år som står under hens tillsyn inte äventyrar djurens välbefinnande.

Arttypiskt beteende som en del av välbefinnandet

Hästskötaren bör vara medveten om artens viktiga beteendemässiga behov så att man i skötseln kan ta hänsyn till möjligheterna att tillgodose djurens arttypiska beteende i samband med:

• rörelse
• lek
• vila
• kroppsvård
• ätande
• sökande efter föda och undersökande av omgivningen
• samt sociala relationer.

På en permanent djurhållningsplats ska en häst ha syn- och hörselkontakt med en annan häst. Som häst räknas här, utöver häst, också åsna, mula och mulåsna. En åsna ska dock på en permanent djurhållningsplats ha syn- och hörselkontakt med en artfrände, det vill säga en annan åsna. Som artfrände till ett åsnesto räknas också en mulåsna som fötts som stoets avkomma.

En häst ska dessutom ha möjlighet till daglig noskontakt med en annan häst i en box, ett lösdriftsstall, i hägnet eller på bete. En åsna ska dock ha möjlighet till daglig noskontakt med en artfrände, det vill säga en annan åsna. Som artfrände till ett åsnesto räknas också en mulåsna som fötts som stoets avkomma.

Undantag från kravet på syn- och hörselkontakt och möjlighet till noskontakt:

• en eller flera hästar är borta kortvarigt på grund av utevistelse i hägn, motionering, tävlings- eller träningsresa eller av någon annan motsvarande orsak
• man har varit tvungen att plötsligt avstå från en eller flera hästar för mindre än 12 veckor sedan
• man har varit tvungen att plötsligt avstå från en eller flera av åsnans artfränder för mindre än 6 månader sedan och åsnan har möjlighet att utöva sociala relationer med en annan häst
• kortvarig veterinärmedicinsk orsak.

Undantag endast från kravet på möjlighet till noskontakt:

• hingstar
• veterinärens lokaler, karantänstall, hästar som tillfälligt finns på ett stuteri
• korta tävlings- och träningsevenemang.

En häst som är yngre än 24 månader ska, utöver möjligheten till noskontakt, ha minst en annan häst som sällskap i hägnet och på betet, om inte avvikelse är motiverad på grund av risken för skador till följd av skodda hästar.

Sociala relationer bör beaktas i djurgruppens sammansättning, åtminstone när det gäller ålder, kön och storlek. Dessutom bör man fästa uppmärksamhet vid relationerna mellan djuren. Om djuren är fientligt inställda till varandra eller av någon annan anledning kan skada varandra, ska djuren hållas isär. Alternativt ska djuren ha möjlighet att fly och gömma sig undan de andra djuren. 

Vid sammanslagning av grupper av djur eller när nya djur införs i en befintlig grupp, kräver sociala relationer särskild uppmärksamhet. Då kan det eventuellt orsaka problem att det (på nytt) bildas sociala relationer som djurskötaren måste förbereda sig på för att förebygga skador eller att djurens välfärd äventyras på annat sätt.

Behandling och hantering

Hästar ska behandlas lugnt och vid hanteringen av dem ska man sträva efter att dra nytta av deras arttypiska beteende. Hästen ska vänjas vid hantering i tidig ålder. Om ett djur ändå är ovant vid hantering ska man ta hänsyn till det i hanteringen av djuret.

Hästar får inte hanteras hårdhänt eller skadas i onödan. Det är förbjudet att hantera eller binda hästar på ett sätt som orsakar onödig smärta och onödigt lidande. En häst får inte kopplas fast via bettet.

Benen på en häst får inte bindas ihop, om det inte är fråga om tillfällig användning av betäckningslinor i samband med betäckning, insemination eller veterinärmedicinsk undersökning eller åtgärd. En hästs tunga får endast bindas under körning om det är nödvändigt för att förhindra att den lägger tungan över bettet. Vid bindningen ska material användas som inte orsakar vävnadsskador och inte stör blodcirkulationen.

Krubbitarremar får endast användas av veterinärmedicinska skäl, som en sista utväg om andra åtgärder för att främja hästens välbefinnande inte förhindrar krubbitning.  

Hästens utrustning ska vara hel och lämplig för individen. Det ska säkerställas att utrustningen är ren och i skick. Skadad utrustning får inte användas.

Hästar får inte färgas för att ändra deras utseende. Det är förbjudet att kupera svansen. Hästens känselhår får inte avlägsnas.

Uppbindning

En häst får inte hållas fortlöpande uppbundet på sin plats och hästens möjligheter att röra sig får inte begränsas permanent med konstruktioner som hindrar den från att vända sig.

En häst får inte kopplas via bettet. Hästar får hållas uppbundna i hägn eller på bete endast tillfälligt och på ett sådant sätt att de står under ständig tillsyn.

Värnande om hälsa och välfärd

Djurets ägare och skötare ska genom sina egna handlingar sträva efter att förebygga skador och sjukdomar hos djuren. Hästen ska vaccineras vid behov. Man ska se till att hästen avmaskas.

Djuren ska ges förutsättningar till renhet och annan kroppsvård. Man ska se till att hästens hovar rengörs. Hovarna ska verkas regelbundet och skos vid behov. Vid halka ska hästskorna förses med broddar eller andra tillbehör som förhindrar halka.

Djurhållaren ska se till att en veterinär regelbundet granskar hästens mun och att tänderna behandlas vid behov.

Om bett används på hästen, ska bettområdet granskas regelbundet. Om det vid granskningen upptäcks skador på bettområdet, ska omedelbara åtgärder vidtas för att avhjälpa skadorna och förebygga nya skador.

Hästarnas välbefinnande och förhållanden ska kontrolleras tillräckligt ofta, dock minst en gång per dag och vid behov oftare. Under inspektionen ska man fästa särskilt stor uppmärksamhet vid djuret om individen hör till följande djurgrupper:

• Hästar som är högdräktiga
• födande
• nyfödda
• sjuka
• i dåligt skick och skadade.

Särskild uppmärksamhet ska fästas vid uppföljningen av djurens välbefinnande när skötselförhållandena förändras.  Om något avvikande upptäcks vid inspektionen ska omedelbara åtgärder vidtas för att utreda och rätta till detta.

Sjuka eller skadade djur ska omedelbart ges den vård de behöver. Vid behov ska djuret få veterinärvård. Dessutom ska man se till att hästen har möjlighet till tillräcklig vila. Beroende på sjukdom eller skada kan man också temporärt behöva skilja hästen från andra djur, om det är möjligt ska den ha ögonkontakt med andra hästar (se Arttypiskt beteende som en del av välbefinnandet). 

Om sjukdomens eller skadans art kräver det ska djuret avlivas eller slaktas. Ett djur får inte hållas vid liv så att det med tanke på den smärta eller det lidande som djuret upplever är grymt mot djuret. 

Vattning och utfodring

Hästar ska ges föda och vatten av god kvalitet i lagom mängd som tillgodoser såväl djurets fysiologiska behov som väsentliga beteendemässiga behov. Hästen ska få tillräckligt med grovfoder. Hästen ska ha tillgång till grovfoder så att den inte behöver vara utan grovfoder längre än sex timmar utan avbrott. 

Utfodrings- och dryckeskärlens renhet ska ses till.

Man ska se till att varje häst får ett tillräckligt näringsintag med hänsyn till installationen av foderutrustningen och individuella behov. Antalet dricks- och utfodringsplatser ska stå i proportion till antalet djur på djurhållningsplatsen. Hästar som hålls och utfodras i grupp ska kunna äta samtidigt. Dessutom ska det i händelse av störningar i automatiken för utfodring och dricka finnas en beredskapsplan för att trygga djurens välbefinnande i exceptionella situationer.

På en permanent djurhållningsplats ska hästen hela tiden ha tillgång till flytande vatten. Också på en tillfällig djurhållningsplats ska hästen ha tillgång till vatten hela tiden. Om vattnet på en tillfällig djurhållningsplats fryser, ska hästen dock ha tillgång till ofruset vatten med minst sex timmars mellanrum.

Ett tillräckligt antal dricksplatser säkerställs så att det i lösdriftsstall finns minst ett dryckeskärl för varje påbörjad grupp av 20 hästar, dock så att det för en grupp på över 10 hästar ska finnas minst två dryckeskärl. Det ska finnas en vattenautomat för varje påbörjad grupp av 10 hästar. Vattenflödet i vattenautomaten ska vara minst sex liter per minut och hästarna ska kunna använda automaterna. Exempel på dimensioneringen av antalet dricksplatser finns också på Livsmedelsverkets webbplats i artikeln om förordningen om hästars välbefinnande.

Man kan avvika från kraven på vattning och utfodring i förordningen av veterinärmedicinska skäl. Dessutom krävs inget vatten för nyfödda djur.

Det är förbjudet att tvångsmata och -vattna djur, om det inte är nödvändigt av veterinärmedicinska skäl.

Djuravel och hästarnas fortplantning

Vid avel ska man sträva efter att producera livskraftiga, funktionsdugliga och friska djur.

Följande får inte användas vid avel:

• En avelskombination som sannolikt leder till att avkomman drabbas av betydande negativa konsekvenser för välbefinnandet i form av sjukdomar eller andra egenskaper
• Djur som på grund av en ärftlig sjukdom eller egenskap inte kan föröka sig på naturlig väg
• Djur som sannolikt drabbas av betydande negativa konsekvenser för välbefinnandet till följd av fortplantningen
• Avelsmetoder som kan medföra betydande negativa konsekvenser för djurets välbefinnande

Hästens ägare eller djurhållaren ska genom sitt agerande förhindra att hens djur förökar sig på ett okontrollerat sätt. Förebyggande åtgärder är exempelvis gruppering och övervakning av djur samt kastrering utförd av en veterinär.

Mer information om artificiell reproduktion av hästar finns under punkten Ingrepp som utförs på hästar.

Tryggande av fölets välbefinnande 

Arealen i en gemensam box för sto och föl ska motsvara Utrymmeskraven.

Föl får inte avvänjas före sex månaders ålder.  Om en tidigare avvänjning dock är motiverad med tanke på fölets totala välbefinnande, är det tillåtet att avvika högst 15 dagar från den föreskrivna avvänjningsåldern. Då ska särskild uppmärksamhet fästas vid att fölet är tillräckligt utvecklat för att avvänjas. Även en veterinärs bedömning av behovet av avvänjning med tanke på stoets eller fölets hälsa kan utgöra en grund för att avvika från avvänjningsåldern på ett halvt år.

Avvänjningen ska ske stegvis, och fölet ska ha en annan häst som sällskap i hägnet och på betet fram till 24 månaders ålder.

Föl ska identifieras och registreras på behörigt sätt senast vid ett års ålder, eller före det om de flyttas från den djurhållningsplats där de föddes för en tid som överstiger 30 dygn. Mer information om identifiering och registrering av föl finns under punkten Identifiering av hästar och anmälan till registret.

Ingrepp som utförs på hästar

En operation eller ett annat ingrepp som orsakar smärta eller lidande är endast tillåtet om det är nödvändigt med tanke på hästens välbefinnande. I samband med smärtsamma ingrepp ska smärtlindring användas. Situationer då smärtan är lindrig och tillfällig eller ingreppet inte kan vänta kan betraktas som undantag.

En operation eller jämförbar åtgärd får i regel endast utföras av veterinär. Till exempel får en vargtand avlägsnas endast av en veterinär och med ändamålsenlig smärtlindring. Kastrering av hästar är tillåten endast som ett kirurgiskt ingrepp som utförs av en veterinär med ändamålsenlig anestesi och smärtlindring.

I vissa fall kan även en kompetent person eller annan person med lämplig utbildning utföra ett visst ingrepp.

En kompetent person får märka hästar med mikrochip samt ta ett vävnadsprov som orsakar lindrig och tillfällig smärta för hälso-, sjukvårds- och avelsbruk.  Med kompetent person avses en person som har tillräcklig kompetens för att utföra ingreppet utan onödig smärta, onödigt lidande och utan att äventyra djurets välbefinnande. Den som märker en häst med mikrochip ska ha behörighet att identifiera hästar enligt lagstiftningen om identifiering av hästar.

En person med lämplig utbildning får inseminera hästar efter att ha avlagt en examen, en examensdel eller motsvarande utbildning som innehåller krav på yrkesskicklighet i inseminering av hästar. Den som utför ingreppet ska ha ett intyg över sin yrkesskicklighet utfärdat av utbildningsanordnaren. Insemineringen ska göras inom ett dygn efter att veterinären har bekräftat tidpunkten för inseminering och ingreppet får utföras endast en gång. Om ett hästdjur insemineras med fryst sperma eller genom djupseminering i livmoderhornet, får ingreppet dock utföras endast av en veterinär. Äggceller och embryon får dock endast samlas in och embryon endast överföras av en veterinär.

Den utrustning samt de anordningar och ämnen som används för

ingreppen ska vara lämpliga för sitt ändamål, rena och funktionsdugliga. De får inte orsaka djuret onödig smärta, onödigt lidande eller onödig risk för skada.

Medicinering

När det gäller läkemedel och läkemedelsfoder ska de recept som veterinären utfärdat av veterinärmedicinska skäl eller av skäl som gäller djurens välbefinnande följas. Antimikrobiella läkemedel, det vill säga antibiotika, får inte användas för att förebygga en infektion eller sjukdom utan grund.

Identitetshandlingen ska alltid finnas tillgänglig för veterinären då djuret behandlas. Om identitetshandlingen inte är tillgänglig kan den behandlande veterinären endast behandla hästen med läkemedel som godkänts för produktionsdjur. Om andra läkemedel än sådana som är tillåtna för livsmedelsproducerande djur används för en häst, ska veterinären anteckna användningen med ändamålsenliga anteckningar i den livslånga identitetshandlingen.  Då antecknas i identitetshandlingen antingen en karenstid på sex månader för slakt eller uppgift om att djuret inte får slaktas för att användas som människoföda. Hästhållaren ska anmäla uppgiften om förbud mot slaktning som antecknats för hästen till den som upprätthåller hästregistret inom 7 dagar från händelsen, så att uppgiften kan uppdateras i registret (se Identifiering av hästar och anmälan till registret).

Hästens tillväxt eller produktion av hästar får inte främjas med läkemedel eller andra motsvarande ämnen och preparat.  Man får inte påverka hästarnas prestationsförmåga med läkemedel.

Ägaren eller djurhållaren av livsmedelsproducerande djur ska journalföra vilka läkemedel och foderläkemedel som använts vid behandling av hästen, inbegripet vaccin och avmaskningsmedel. Som ett livsmedelsproducerande djur betraktas en häst som är lämplig att slakta för att bli människoföda (identitetshandlingen innehåller ingen anteckning om förbud mot slaktning). Medicineringen av en sådan häst ska journalföras på det sätt som lagen om medicinsk behandling av djur förutsätter för livsmedelsproducerande djur. Journalföringen ska bevaras i fem år. Skyldigheten att föra journal enligt lagen om medicinsk behandling gäller inte hästar som har antecknats som permanent olämpliga för livsmedelskedjan (förbud mot slaktning har antecknats i identitetshandlingen). Som övrigt produktionsdjur betraktas hästar som t.ex. används för jordbruk eller skogsbruk. Medicinering av en sådan häst ska journalföras med stöd av lagen om djurvälfärd och bevaras i tre år. Medicinsk journalföring krävs inte för hästar vars identitetshandling innehåller en anteckning om förbud mot slaktning och som är i tävlings- eller hobbybruk.

Mer information om medicinering, läkemedelslagstiftningen och läkemedelsbokföringen finns i avsnittet om medicinering av djur på Livsmedelsverkets webbplats.

Avlivning och slakt på gården

Hästar ska avlivas så snabbt och smärtfritt som möjligt med hjälp av en avlivningsmetod och -teknik som lämpar sig för arten. Endast den som har tillräckliga kunskaper om avlivningsmetoden och -tekniken för djurarten samt tillräcklig kompetens för att utföra avlivningen får avliva hästen. Störningen för andra djur ska vara så liten som möjligt.

Djur som ska avlivas ska bedövas så att djuret förblir medvetslöst fram till döden. Alternativt kan man använda en avlivningsmetod som direkt leder till att djuret dör. Det är inte tillåtet att börja avbloda ett djur utan bedövning.

Djur får inte avlivas i underhållningssyfte.

Den som avlivar ett djur ska försäkra sig om att djuret har dött innan man gör sig av med det eller vidtar andra åtgärder (inbegripet andra åtgärder i anslutning till slakt).

All utrustning och alla anordningar som används för att avliva djur ska vara lämpliga och funktionsdugliga för sitt ändamål. För att säkerställa att redskapen och anordningarna fungerar korrekt ska de inspekteras och underhållas regelbundet.

Kött som slaktats på gården och inte har besiktigats får endast användas för eget bruk. Mer information om hemslakt finns exempelvis under Hemslakt på Livsmedelsverkets webbplats.

Mer information om bland annat avlivning av djur, avlivningsmetoder och reglering av slakt finns på Livsmedelsverkets webbplats avlivnings- och slaktdelen.

Destruktion av hästar som avlivats eller dött

Hästar som avlivats eller dött kan bortskaffas genom nedgrävning, förbränning i en behandlings- eller förbränningsanläggning som godkänts i enlighet med biproduktförordningen eller som åtel avsedd för utfodring av vilda djur.

Nedgrävning är tillåten i hela landet, dock så att rester inte orsakar fara för människors och djurs hälsa. Kadaver får inte grävas ned på grundvattenområden. Mer information om nedgrävning finns under Nedgrävning på Livsmedelsverkets webbplats. 

Mer information om bortskaffande av hästar och mikrochip, anläggningar enligt biproduktförordningen och val av nedgrävningsplats finns i avsnittet om biprodukter på Livsmedelsverkets webbplats.

Ägarbyte och förflyttning av hästar

Överlåtelse och försäljning

Säljaren eller överlåtaren av en häst ska ge mottagaren hästens livslånga identitetshandling samt nödvändiga uppgifter om skötseln av hästen, djurhållningsplatsen och andra omständigheter som väsentligt påverkar djurets välbefinnande. Om hästen är sjuk eller skadad ska dessa uppgifter också delges.

Skyldigheten att ge information gäller också tillfällig överlåtelse, såsom tillfällig skötsel.

Ett djur får inte överlåtas permanent till en person under sexton år utan vårdnadshavarens samtycke, eftersom en person under sexton år inte ensam kan ansvara för djurets välbefinnande.

Hästar får inte saluföras på torg och marknader, såvida det inte är ett särskilt publikevenemang avsett för demonstration av djur. En häst får inte överlåtas som lotteri- eller tävlingsvinst.

Förflyttning och transport

Förflyttning av en häst till en ny djurhållningsplats ska antecknas i bokföringen för avgångs- och destinationsplatsen senast den tredje dagen efter händelsen. Identitetshandlingen för en häst ska alltid åtfölja hästen.

Transport av hästar är endast tillåten med transportmedel och under transportförhållanden som inte orsakar onödig smärta eller plåga eller onödigt lidande. De hästar som transporteras ska vara i transportabelt skick.

Mer information om transport av djur och indelningen av kommersiella och icke-kommersiella transporter finns i avsnittet om djurtransporter på Livsmedelsverkets webbplats.

Vid lastning, transport och lossning av djur ska de behandlas lugnt och med respekt. Det är förbjudet att hantera och skada djur på ett hårdhänt sätt.

Hästens välbefinnande ska tryggas under transport. Bland annat behovet av och tillgången till vatten, föda och vila ska säkerställas med beaktande av transportmedlet och den totala transporttiden. Djuren ska kunna inspekteras och vid behov skötas under transporten.

Hästarna ska skyddas mot skador och insjuknande under transporten. Vid behov ska ett skadat djur få vård eller avlivas.

Transportmedlet ska vara säkert för djuren samt hindra hästarna från att rymma. Hästarna ska ha tillräckligt med utrymme för att stå i en naturlig ställning under transporten. Vid behov ska transportmedlet göra det möjligt att stödja djuren och avskilja dem i sektioner.

Transportmedlets väggar och golv ska vara tillräckligt stadiga för att klara djurens vikt samt ha en konstruktion och vara av material som är säkra för djuren. Golvet får inte vara halt och man ska se till att sekret avlägsnas eller absorberas i strö. Transportmedlet ska kunna rengöras och desinficeras.

Transportmedlet ska ha tillräcklig ventilation. En häst som transporteras får inte lida av kyla, hetta, drag, för mycket fukt, skadliga gaser, nedsmutsning eller kontinuerligt buller som är skadligt för djuret.

Ett transportmedel för vägtransport av hästar som registrerats i Finland ska vara märkt med texten DJURTRANSPORT eller motsvarande märkning på finska. Märkningen ska vara tydlig och lätt att upptäcka.

Om djur förflyttas mellan länder ska man iaktta import- och exportbegränsningarna som varierar från land till land och som bland annat förhindrar spridningen av djursjukdomar. På Livsmedelsverkets webbplats finns allmän information om import och export samt närmare information om exempelvis förflyttning av djur inom EU-området. 

Djurhållningsplatsen för hästar

Kraven på djurhållningsplatser gäller både tillfälliga och permanenta djurhållningsplatser, om inte annat nämns. Särskilda krav på stall och lösdriftsstall nämns separat.

Allmänna krav

Varje häst ska samtidigt ha en plats i ett stall eller i ett lösdriftsstall. Storlekskraven för box och lösdriftsstall framgår av Utrymmeskrav. I liggutrymmen i boxar och lösdriftsstall ska det finnas så mycket strö att hästen hålls tillräckligt ren och hästens liggplats är tillräckligt mjuk.

Hästarna ska kunna stå och vila i naturlig ställning på djurhållningsplatsen samt byta ställning där utan svårighet. Hästens hud får inte gå sönder eller nötas så att huden blir hårlös när hästen lägger sig ned eller reser sig. Djur som hålls på en och samma djurhållningsplats ska ha möjlighet att vila samtidigt. Alla hästar ska ha möjlighet att lägga ned sig samtidigt.

Djurhållningsplatsens konstruktioner, anordningar och material ska vara i gott skick och säkra. Risken för skada och sjukdom, risken för rymning och brandrisken på djurhållningsplatsen ska vara så liten som möjligt. Elledningar samt andra redskap och anordningar som medför risk för skador ska placeras på ett säkert sätt.

Den som håller djur yrkesmässigt eller storskaligt i övrigt ska förbereda sig på eldsvådor och strömavbrott och andra motsvarande störningar som hotar djurens välfärd.

Bekämpning av skadedjur ska skötas i fråga om stall, lösdriftsstall och de foder- och gödsellager som finns i anslutning till dem.

Djurutrymmena ska planeras och byggas på ett sätt som gör att hästarna kan skötas och inspekteras på djurhållningsplatsen utan svårigheter. På en permanent djurhållningsplats ska det finnas utrymmen och redskap som möjliggör hantering och inspektion samt utrymmen för vård och isolering av sjuka och skadade djur. 

En permanent djurhållningsplats ska dessutom till sin konstruktion vara lämplig och tillräckligt rymlig med tanke på artens typiska beteende:

• rörelse
• lek
• vila
• kroppsvård
• ätande
• sökande efter föda och undersökande av omgivningen
• samt sociala relationer.

När det gäller sociala relationer ska man uppmärksamma andra djurs möjligheter att komma undan samt att minimera de negativa konsekvenserna av konkurrens som foder- och dricksplatserna orsakar.  Lösdriftsstallet ska vara utformat så att även de hästar som har lägre rang kan ta sig in och ut.

Förhållandena på djurhållningsplatsen

Temperaturen, luft- och vattenkvaliteten samt andra miljöförhållanden på djurhållningsplatsen ska vara lämpliga för hästar. Halterna av koldioxid, ammoniak eller damm i luften får inte stiga till en skadlig nivå. Ventilationen ska vara tillräcklig för att förhållandena ska hållas lämpliga för hästarna. I värmeisolerade stall ska man också förhindra att luftfuktigheten stiger för mycket.

Om hästarnas hälsa och välbefinnande är beroende av ett maskinellt ventilationssystem ska anordningen ha ett larmsystem som reagerar på störningar. Larmsystemets funktion ska kontrolleras regelbundet.

Belysningen på en djurhållningsplats ska vara lämplig för tillgodoseende av hästarnas fysiologiska och väsentliga beteendemässiga behov samt vara tillräcklig för att djuren ska kunna inspekteras och skötas på vederbörligt sätt. Det ska finnas naturligt ljus i stallet och lösdriftsstallet.

På djurhållningsplatsen får det inte förekomma oavbrutet buller som stör djuren eller åsamkar dem olägenhet.

Djurhållningsplatsens väggar och golv

Djurhållningsplatsens väggar och golv ska till konstruktion och material vara lämpliga för de hästar som hålls där. Lösdriftsstallet ska ha en jämn och torr botten, ett tak och fyra väggar. Väggarna får inte vara öppna i nedre delen och de ska skydda hästarna mot vind. Dörröppningen till lösdriftsstallet ska vid behov vara försedd med vindskydd.

I lösdriftsstall ska det finnas en ströbädd där alla hästar har möjlighet att samtidigt ligga på sidan.

Djurhållningsplatsens golvet eller bottnen ska vara säkert för hästar. Gångarna ska göra det möjligt för hästarna att röra sig obehindrat utan risk för att halka.

Renhållning och underhåll av djurhållningsplatser

En djurhållningsplats ska gå att hålla tillräckligt ren och man ska kunna upprätthålla god hygien med hänsyn till djurens välfärd. Ytor och material som är inom räckhåll för hästarna ska kunna rengöras och desinficeras vid behov.

Djurhållningsplatsen och dess konstruktioner, inhägnader, utrustning och anordningar ska hållas rena och i gott skick. Vid ytbehandling får man inte använda träskyddsmedel, målarfärg eller andra ämnen som medför risk för förgiftning.

Platsen ska underhållas så att hästarnas hälsa och välbefinnande inte äventyras.  Man ska kontrollera att anordningar som påverkar hästarnas hälsa och välbefinnande fungerar minst en gång per dag. Fel som observerats på djurhållningsplatsen och som äventyrar djurens välbefinnande ska rättas till omedelbart. Om det inte är möjligt att rätta till omedelbart ska djurets välbefinnande tryggas med andra nödvändiga metoder tills felen åtgärdas.

Anordningar och redskap

Anordningar och redskap som används för vård och behandling ska vara lämpliga för sitt ändamål. De får inte orsaka hästen onödig smärta, onödigt lidande eller onödig risk för skada.

Om användningen av redskap, anordningar och ämnen som är avsedda för skötsel, hantering, fasttagande, transport, bedövning eller avlivning av hästar uppenbart orsakar djuret onödig smärta eller plåga, får de inte tillverkas, importeras, marknadsföras, säljas, överlåtas, innehas eller användas.

Exempel på förbjudna redskap och anordningar som är avsedda för vård och behandling är taggbett, sporrar med taggar och andra motsvarande styr- och kontrollredskap som orsakar djuret smärta.

Fållor och beten

Hästen ska ha möjlighet att röra sig fritt i ett hägn eller på bete varje dag. Tillfälliga avvikelser från kravet på utomhusvistelse är möjliga:

• av veterinärmedicinska skäl
• under tävlings- och träningsevenemang för hästar
• under exceptionella väderleksförhållanden.

Djurhållningsplatsen ska vara säker för hästarna och erbjuda ett tillräckligt skydd mot ogynnsamma väderförhållanden. I väderskyddet ska det finnas tillräckligt med utrymme för alla hästar. Ett byggt väderskydd ska ha ett tak och minst två väggar.  I ett väderskydd som består av naturens trädbestånd ska trädbeståndet vara tillräckligt tätt för att hästarna ska kunna skyddas. Åsnor ska alltid ha ett byggt väderskydd på bete och i hägn där det finns tillräckligt med utrymme för alla åsnor.

Om hästarna inte har väderskydd i hägnet eller på betet, ska hästarna tas in i stall eller lösdriftsstall när förhållandena kräver det. Hästen ska dagligen kunna komma in i stallet eller lösdriftsstallet också när förhållandena i hägnet eller på betet inte ger möjlighet till tillräcklig vila i liggande ställning. 

Gångvägarna från djurhållningsplatsen till utomhusfållan och betet ska vara trygga samt sådana att hästarna inte smutsar ner sig i onödan.

Stängsel till hägn och beten ska vara i gott skick och säkra för hästarna samt av ett material som är lämpligt för hästar. Taggtråd får inte användas som material och stängslet får inte ha trånga eller spetsiga vinklar. Stängslet måste vara lätt synligt för hästen. Stängslen ska hållas i gott skick för att förhindra att hästarna rymmer eller skadar sig.

Hägnets botten ska vara trygg för hästen. Hästen ska oberoende av väderleksförhållandena kunna stå i hägnet på en plats där dess hovar inte sjunker ner i uppblött mark. Gödsel och foderrester måste samlas in från hägnet tillräckligt ofta.

Ytan på ett hägn i anslutning till ett nytt stall eller lösdriftsstall som byggs ska vara minst 300 kvadratmeter. Dessutom tillämpas storlekskravet för hägn om en stall- eller lösdriftsbyggnad som stått oanvänd för hästar i mer än tio år tas i bruk på nytt. Storlekskravet gäller inte separata inhägnader vid sjukdom.

Utrymmeskrav

Enhästbox eller gruppbox och lösdriftsstall

Minimikravet på arealen i en enhästbox, en gruppbox eller ett ströat liggområde i ett lösdriftsstall på en djurhållningsplats för hästar bestäms enligt hästens eller hästarnas mankhöjd i enlighet med tabell 1. Minimikravet på ytan för en gemensam box för ett sto och dess icke avvanda föl fastställs på basis av stoets mankhöjd enligt tabell 2. Det utrymme som en höautomat kräver dras inte av från ytan.

Tabell 1. Minimikrav på areal för hästar, m²/djur 

Tabell 2. Minimikrav på areal i gemensam box för ett sto och dess oavvanda föl, m²

Höjd på boxen och lösdriftsstallet

Inomhushöjden i boxen och lösdriftsstallet ska vara minst hästens mankhöjd multiplicerad med 1,5, dock alltid minst 2,2 meter. Den del av boxen eller lösdriftsstallet som överskrider minimiarealen får dock vara lägre än minimihöjden.

Vid beräkning av inomhushöjden beaktas inte bärande konstruktioner, belysningsanordningar, vattenledningar, ventilationsrör eller annan motsvarande utrustning som normalt behövs i byggnaden. Avvikelsen från minimihöjden får vara högst två procent.