CWD (chronic wasting disease) och andra TSE-sjukdomar hos hjortdjur

Avmagringssjukan (chronic wasting disease, CWD) och andra TSE-sjukdomar hos hjortdjur hör till samma prionsjukdomskategori som galna ko-sjukan. Dessa TSE-sjukdomar (transmissible spongiform encephalopathy, transmissibla spongiforma encefalopatier) orsakas av prionproteiner. CWD-formen av sjukdomen förekommer främst i Nordamerika.

CWD-sjukan påträffades på 60-talet hos en svartsvanshjort i USA och sjukdomens förekomstområde har sedermera spridits inom USA och sträcker sig numera också in på den kanadensiska sidan. Sjukdomen förekommer såväl i hjortdjurshägn som bland frilevande hjortdjur. Den har också konstaterats i Sydkorea, då hos hjortdjur som införts från Nordamerika till en djurpark.

År 2016 konstaterades i Norge de första CWD-fallen i Europa. Det första fyndet påträffades i april hos en vild fjällren (Rangifer tarandus tarandus) i området Nordfjella öster om Bergen. Det rörde sig om ett sjukt djur. På grund av fyndet inleddes i Norge en intensifierad TSE-uppföljning bland hjortdjur. I fjällrenpopulationen som lever i området Nordfjella påträffades flera CWD-positiva individer och man beslöt skjuta av hela hjorden.

Utöver CWD-fynden konstaterades i Norge i maj år 2016 TSE hos hjortdjur hos en älg (Alces alces) i närheten av Trondheim och sjukdomen har hittills diagnosticerats hos fyra älgar. Hösten 2017 påträffades TSE åter i Norge hos en ny art, en kronhjort (Cervus elaphus). 

Olika typer av prioner som orsakar TSE-sjukdomar hos hjortdjur har påträffats. CWD-prionen som förekommit hos fjällrenar är av samma typ som den nordamerikanska, men prionstammarna som påträffats hos älgar och kronhjort i Norge skiljer sig från den. Forskningen kring prioner är ingalunda slutförd och norrmännen kallar sjukdomen som förekommer hos älgar och kronhjort för atypisk CWD, Nor16CWD.

Sjukdomen smittar veterligen inte människan och har således inte betraktats som någon egentlig risk med tanke på människan.

Symptom

Sjukdomen framskrider långsamt och den har inte konstaterats hos under ett år gamla djur. Djuret magrar och tvinar bort, även om det äter. I sjukdomens slutskede börjar hjärnrelaterade symptom visa sig: djuret drar sig bort från hjorden, det är apatiskt, hänger med huvudet, upprepar samma rörelser och verkar nervöst. Djuret kan dricka och dregla onormalt mycket.

Diagnostik och provtagning

Sjukdomen diagnosticeras vanligen utgående från ett dött djur. Som prov tas en viss del av hjärnstammen och lymfkörtlar från huvudet. De testas i laboratorium för att sjukdomsalstraren ska kunna konstateras. I hjärnan bildas också typiska mikroskopiska förändringar som kan konstateras med hjälp av en histologisk undersökning.

Spridning

Man känner ännu inte helt säkert till CWD-sjukans spridningsmekanismer, men den verkar sprida sig från ett djur till ett annat med kroppssekret, såsom urinen, avföringen och saliven. Sjukdomsalstraren motstår mycket väl varierande miljöförhållanden. Effektivast sprids sjukdomen på utfodringsplatser och bland djur i hägn. Än så länge finns ingen information om hur andra TSE-sjukdomar som förekommer hos hjortdjur sprider sig.

Det är förbjudet att införa obehandlad urin från hjortdjur som producerats utanför EU till EU:s område, inköp av sådan på webben inbegripet. 

Uppföljning

Förekomsten av TSE-sjukdomar hos hjortdjur bland vilda hjortdjur oh renar har i Finland följts upp allt sedan år 2003. Åren 2003 – 2017 har undersökts 2438 hjortdjur med tanke på TSE. Som en följd av CWD-fynden som konstaterats i Norge inleddes i början av år 2018 ett program för uppföljning av sjukdomen i Finland och fem andra EU-länder. Syftet är att under tre års tid undersöka cirka 3000 hjortdjur i Finland. Prover samlas in inom alla renbeteslags områden och jaktvårdsföreningars områden jämte området Åland. Till renbeteslagen, jaktvårdsföreningarna och Åland har sänts instruktioner om hur prover tas. Alla prover från över 12 månader gamla djur som kommer in av självdöda (av rovdjur dödade inbegripna) eller trafikdöda individer, individer som avlivats på grund av sjukdom och individer som underkänts i köttkontrollen testas för CWD.

Om du påträffar ett självdött hjortdjur i terrängen, kontakta då närmaste tjänsteveterinär (den kommunala veterinären eller länsveterinären på regionförvaltningsverket). Tjänsteveterinären ser till att nödvändiga prover sänds in till Livsmedelsverket. Om sjuka och skadade hjortdjur eller hjortdjur som beter sig avvikande ska lämnas en anmälan till polisen eller till den regionala viltcentralen (Finlands viltcentral och de regionala viltcentralerna). Storviltsassistansen (SRVA) som organiseras av polisen och jägarna ordnar efterspaningen av djuret och tar hand om situationen på det sätt som krävs. Livsmedelsverket undersöker om det rör sig om avmagringssjua hos hjortdjur eller om någon annan TSE-sjukdom hos hjortdjur.

Koordinaterna för ett dött djurs fyndplats ska registreras till exempel med hjälp av smarttelefonens kartapplikation. Om det inte är möjligt att få reda på koordinaterna, ska fyndplatsen märkas ut på något lämpligt sätt.

Förekomst i Finland 

I Finland konstaterades det första TSE-fallet i februari 2018. Sjukdomen konstaterades hos en självdöd älg som påträffats i Kuhmo. Enligt typbestämningen som EU-referenslaboratoriet gjort påminner sjukdomen om den TSE-sjukdom som påträffats hos älg i Norge. Smittmekanismen för TSE hos hjortdjur är inte känd.

Uppföljning av TSE-sjukdom hos hjortdjur i Finland 1.1.2019–31.7.2019

  Dödad av rovdjur Självdöd Jagad Sjuk Slaktad Trafikdöd kasserad vid köttbasiktning
Total:
Skogsren  1 3 0  2 0 1 0 7
Älg 1 26  4 21 0 46  0 98
Ren  90 46  1  25 4 113 9 288
Rådjur  4 14 2  8 0 94 0 122
Vitsvanshjort  3  6 15  0 32 0 59
Total  99  95 10   71 4 286 9
 574